Lära för livet eller lära av livet?

Rose

Den fria bildningen och Reidar Wasenius

5 Nov , 2014, 12.20 roseheir

 

bildJag sitter med surfplattan i knäet och skriver. Vid sidan om mig läser kvinnan en finsk roman och soldatpojkarna flirtar med flickorna mitt emot. Det är fredag kväll och jag befinner mig på tåget, på väg hem efter ännu ett seminarium i Helsingfors, ett ganska vanligt inslag i mitt arbete.
Reidar Wasenius – ja, egentligen är det ju bara hans röst – guidar oss längs banan. ”Dickursby, Riihimäki, Tavastehus”. Han låter hela tiden trevlig. Ett bra drag av VR att anlita honom, tänker jag. Jag minns då han var till oss och föreläste förra hösten. Då talade han om hjärnan för han titulerar sig faktiskt ”Personal Brainer” och han förklarade hur vi med vår vilja och vårt sätt att vara faktiskt kan påverka vår hjärna. Intressant och lärorikt.

Hmm… Fick en CD med hjärnövningar av honom. Var har jag lagt den förresten?

Station för station närmar jag mig Vasa och Österhankmo dit jag kör sista sträckan med bil. Jag borde vara hemma lite för kl. 24 om tåget håller tidtabellen

I Helsingfors har jag deltagit i ett seminarium där nya reformer presenterats och dryftats. Lagar, förordningar, statsandelar och strukturer. Mycket kan förändras. Man befarar att den fria bildningens förutsättningar kan komma att påverkas negativt trots att alla lovordar och säger sig värna om den. Vi kommer kanske inte att ha råd med föreläsningar som den med Reidar? Det blir kanske en lyx att få lära sig hur man restaurerar en möbel, hanterar ritkol eller använder spansk vokabulär och grammatik? Eller något annat, ännu mer specifikt, som den fria bildningen i dag kan erbjuda? Och innebär måhända reformerna att det blir för dyrt för den breda allmänheten att delta i kurser vid medborgarinstitut och sommaruniversitet? Så var det väl ändå inte riktigt tänkt, eller…?
Där, i min tågvagn, kan jag nu faktiskt inte komma på att jag någonsin träffat en person som ångrat sitt år på folkhögskolan. Aldrig. Däremot har jag hört att många tycker att det varit det bästa de gjort – att den miljön fick dem att växa som människor. Kan det faktiskt vara något vi inte har råd att satsa på?

Frågorna är många, kvällen är sen och jag kanske är för trött för att tänka riktigt klart och konstruktivt. Och de svar – eller snarare, tongångar – jag under dagens seminarium lyssnat till var trots allt klart positivare än tidigare. Det finns väl grundat hopp om att den fria bildningen inte kommer att blöda till döds utan att vi som arbetar på fältet fortsättningsvis får goda möjligheter att utveckla den. Och så behöver vi förstås tänka.

”Vi anländer till Vasa.”

Tack Reidar!

Läs också

2 kommentarer

  1. Reidar Wasenius skriver:

    Trevligt att minnena från förra höstens utbildning var positiva och att tågresan gick bra.

    Vi hörs. :o)

    • roseheir skriver:

      Mycket trevligt minne, Reidar. En föreläsning jag minns och faktiskt använder en del tips ifrån. Tack än en gång!

Kommenteringen är stängd.