S’il vous plait, dela med mig ett solskensögonblick från samtalet mellan bulgaren, irakiern och finländaren, alla tre familjefäder. Vi diskuterade vårt projekt Ethno Media, brobyggandet mellan kulturerna.
Petar hade kommit hem vid 4-tiden natten innan. Men han var glad och upprymd. Han hade varit på BB, tillsammans med ett tiotal rätt nära släktingar till barnet som väntades. Familjen, ju – det gällde hans kusins barnbarn! Han berättade livfullt om timmarna, väntandet och stämningen. Han ville också berätta om sjukhuspersonalens först något ifrågasättande, men sedan accepterande och tydligen t.o.m. försiktigt uppskattande och uppmuntrande inställning till den stora mängden besökare.
Jag skrattade gott åt de scener jag kunde se för mig där i väntrummen. Vad härligt, det är ju trots allt inte fråga om någon allvarlig farsot som ska isoleras bort! Jag sade något om mina egna, mer småskaliga BB-upplevelser.
Vi vände oss så till Hussein. Han hade suttit stilla och lyssnat. När han såg att det var hans tur att kommentera, ur sin kulturs synvinkel, brast han ut i ett stort leende och inledde sitt inlägg med ett glatt utrop:
– Only ten?!!!
