Jag är född på årets mörkaste dag, den 21 december, men det är på sommaren jag lever upp. Och nu går den förlängda sommarsäsongen oundvikligen mot sitt slut.Hittills har vi fått ta del av en ovanligt varm september månad och åtminstone frugan och jag har varit på stugan varje veckoslut.
Bastubad såväl fredag som lördag, med dopp i sjön där vattentemperaturen ännu i går var 16 C.
Brasa i kakelugnen på kvällen och på morgnarna puttrade kaffet ackompanjerat av vedspisens stilla sprakande.
Långa promenader längs stranden och in i den skogen, som lyser i hela sin färgprakt.
Det är där ute, på landet, som jag kan varva ned och verkligen njuta av livet.
Men nu var det kanske det sista landeveckoslutet för i år. Nästa weekend skall vi, hela familjen, fira mina föräldrars födelsedagar & bröllopsdag och den påföljande är jag fast med annat medan Susanna är på arbetsresa.
En vecka senare skall jag själv på resa ons-sö, och så närmar vi oss redan november. Då är det så mörkt och kallt, att vi helt enkelt inte längre vill åka ut.
Men jag drömmer redan om nästa sommar. Då växer jag, precis som alla andra år, på något sätt fast i den västnyländska myllan i Fagervik.
Sprattis
