Var är mitt hem? – I mitt hemland, svarar patrioten. – I min hembygd, säger lokalaktivisten. – I min kämppä, tycker soffpotatisen. Alla har rätt på sitt sätt. Och man kunde tillägga ännu en kliché: Ditt hem är där ditt hjärta är.
Folkhögskolan brukade i fornstora dar kallas för Hemmet vid vägen. Där stannade ungdomar på korta och långa kurser på sin livslånga vandring på lärandets stig. Hemmet vid vägen förkroppsligades ofta i Föreståndarparet, som skapade en hemlik stämning och fostrade ungdomen med hyfs och pli varvat med allmänbildande ämnen.
När Lärkkulla-stiftelsens folkakademi byggdes efter kriget, jobbade man mycket utgående från en hemlik vision:
Folkhögskolorna symboliserade framåtandan i landet, pedagogisk optimism och progressiva idéer. Vad blev det av Hemmet vid vägen?
I dagens individualistiska och hårda utbildningsklimat är det lätt hänt att idén om Hemmet tappas bort bland studieveckorna. Jag vill gärna använda begreppet Community för att fånga något av folkhögskolans ursprungliga idé och anda.
Folkhögskolan fyller 125 år i vårt land, och firas på finlandssvenskt håll med ett jubileum vid Borgå folkakademi i slutet av september. Många skolor kämpar i ekonomisk snålblåst och struktur-omvandlingar. Vilket kapital finns då kvar i Hemmet vid vägen?
Mitt svar är: lärgemenskapen, på engelska Learning Community. Den kanadensiska prästen som grundat kommuniteten L Árche skriver: ”The essence of community is the sense of belonging.”
En känsla av tillhörighet, just det behöver alla vandrare på lärandets livsvida stig.
Björn Wallén, www.larkkulla.net
