Välkommen till vårt land, titta så fint det är här. Vacker natur och trevliga människor. Flytta hit och bli en del av detta! (För vi är oroliga att pengarna inte räcker till när vi blir pensionärer, så vi behöver lite fler skattebetalare) Om du kommer från EU kan du vistas här i tre månader utan krångel, sedan behöver du bara registrera din uppehållsrätt och så kan du stanna.
Jaha, tänkte det unga välutbildade paret från ett västeuropeiskt land inte så långt härifrån. Det där låter fint. Vi vill bo där som de har så fin orörd natur. Vi vill hjälpa till och bidra med det vi kan – vi har sådana yrken att vi kan jobba och betala skatt från första början. Vi har redan pluggat svenska på egen hand, så vi förstår vad ni säger, men vi vill ju bli bättre så vi hoppas vi kan gå några kurser till.
De kom hit och efter två månader kände de att det här är precis vad de tänkte sig. – Vi vill stanna här! Och så började de sin vandring mellan de myndigheter som man behöver registrera sig hos.
OK, för att få stanna behöver man visa att man har ett arbete som man kan försörja sig på. Ett intyg på att man har en anställning, står det i lagen. Javisst, varsågod, här är pappren: hustrun har skaffat sig ett jobb och mannen har ett som han sköter på distans. Men det dög inte med ett intyg från arbetsgivaren att den ena av dem skaffat jobb här. – Du måste visa upp ditt arbetskontrakt. Men det kan jag inte få förrän jag har ett bankkonto och det kan jag inte öppna utan finskt personnummer och det får jag inte förrän jag har fått lov att stanna, eller hur?
Om hustrun får tillstånd att stanna kan mannen få stanna för att de är gifta. – Nej, ett äktenskapsintyg från april i år, dessutom på tyska, det där duger inte, ni kan ju ha skiljt er sedan dess!
Det unga paret försökte på alla sätt, de skaffade fram papper och intyg, läste lagtexter och frågade sig fram, men känslan av ekorrhjul och Moment 22 blev nästan outhärdlig. Varför är det så svårt? Vi är EU-medborgare och det ska vara enkelt att flytta inom EU. Vi har båda arbete och vill arbeta och bo här i glesbygden och bidra till samhället. Varför gör ni filmer och lockar hit folk om ni inte vill ha oss här?
När de gick till polisen en sista gång lastade med nya papper och intyg och en utskrift med paragrafer ur Finlex för att försöka beveka tjänstemännen där, fick de plötsligt sitt tillstånd och ingen vet riktigt hur det gick till. (Kanske berodde det på att magistraten gav personnummer, så att hon som redan fått jobb kunde öppna ett bankkonto så att hon kunde få sitt kontrakt.)
Sådana historier får man sig till livs när man arbetar på det nyinrättade informationskontoret Kompassen vid Medborgarinstitutet i Mariehamn. Kompassen finns till för att underlätta för nyinflyttade att etablera sig på Åland. Vi har en försöksperiod på 12 månader – för att se om kontoret fyller ett behov…
Siv Ekström
Har lite liknande erfarenheter, då också från att flytta till glesbygden. Tror det är svårare där då de mer sällan möter olika situationer. Vi ringde ambassader osv och fick råd vad vi skulle säga och att om dom fortfarande krånglar så åka till Helsingfors i stället… Fixade sig slutligen, men länge tog det.