Lära för livet eller lära av livet?

Siv

Nu bär det snart av till Kyrkogårdsö!

30 jul , 2014, 09.11 Siv Ekström

 

Sommarens höjdpunkt, men också en vink om att sommaren snart är slut är här: på söndag börjar folkmusiklägret på Kyrkogårdsö som jag har hållit i trådarna för och varit med och undervisat på i 18 år. Vi blir drygt 30 personer i alla åldrar som träffas ute på den lilla fina ön på söndag kväll. Där ska vi sedan spela låtar hela veckan. Lägret är till för både barn och vuxna, från början främst för fiolspelare, men cello har också blivit ett stående inslag. I år har vi också med en nyckelharpa. Deltagarna kommer i år från Åland, Åbo, Dalsbruk, Korpo, Stockholm, USA och England. Tidigare år har vi också haft deltagare från bland annat Estland och Holland.

Det är ett fantastiskt ”sommarjobb”: vi lärare jobbar många timmar om dagen, när vi inte undervisar  planerar vi nästa dag och skriver noter på låtar vi har kommit på att vi ska använda fast vi har med oss noter kilovis. Det är varmt och en massa människor runtomkring oss. Men det är på något underligt vis som semester i alla fall. Vi går till dukade bord med underbar mat, alla deltagare är så intresserade och glada. Stämningen är varm och generös och vi har helt enkelt väldigt roligt tillsammans.

lägerbild2

Noter ja, sådana ser deltagarna ingenting av på hela veckan. Alla låtar lärs ut på gehör, genom att vi spelar före och deltagarna härmar. Gruppindelningen sker så gott det går enligt spelvana så att svårighetsgraden varierar. Några låtar arrangeras så att alla kan vara med –  nybörjarna kan kompa på lösa strängar eller spela en enkel stämma eller de mer avancerade får en svårare stämma. Det är imponerande vilken mängd nya låtar deltagarna kan klämma in under en vecka! På fredagen har vi avslutningskonsert och bänkarna uppe på Skullan fylls varje gång. Dels kommer föräldrar ut med färjan för att lyssna på sina barn, men också från grannholmarna kan det hända att folk kommer i båt för att lyssna. Och sedan, just innan vi traskar ner till färjfästet för att resa hemåt, delas de nytryckta nothäftena med alla veckans låtar ut till alla. Där finns noter så att man ska komma ihåg låtarna när man kommer hem och kanske också kunna lära ut dem åt andra. Det var ett syskonpar som var med på lägret en gång som genast de kom hem halade fram nothäftet och beordrade pappa att spela stämma.

Lägret arrangeras av en förening som vi bildade särskilt för ändamålet. Sylvia Sundström på Kökar tog i början av 1990-talet initiativ till ett musikläger för skärgårdsbarn och ordnade det i några år, men sedan när lägret började växa tog föreningen över. Det finns en liten styrelse som söker understöd och vidtalar lärare och eftersom vi numera har en ”egen” vecka på Havsgården på Kyrkogårdsö, är det en väl grundad vana att varje sommar åka ut och spela i början av augusti. Lärarna blir lätt fast och kommer gärna igen, så det är bara att på lägrets sista dag fråga ”kommer ni nästa år igen?” och så är det fixat.

Vårt läger är ganska unikt på det viset att vi blandar vuxna och barn. Alla deltar på samma villkor. Barn och vuxna blir spelkompisar och det blir naturligt för äldre och yngre barn att spela och leka tillsammans. Det är nästan sällsynt idag. Överallt – framförallt i skolan – ordnas man in efter födelseår och yngre befattar man sig inte med för de är så barnsliga och äldre är farliga och vuxna fåniga. Men har man varit med på Antons vänners folkmusikläger har man 70-åriga kompisar fast man själv är bara tio.

Om det är någon som blir avundsjuk nu så är det alldeles i sin ordning – det ska bli SÅ roligt. Men till ett annat år är det bara att komma med!

Siv Ekström

, ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.