Lära för livet eller lära av livet?

Rose

Ny Ork

28 jul , 2014, 16.07 Siv Ekström

 

Helt plötsligt går jag på grund. En stor baddare till sten alldeles under vattenytan och den typiska österbottniska skärgården avbryter oväntat min färd. Men det är ingen fara för jag har ingen båt. Jag simmar. Förutom just nu då jag ligger och plaskar ovanpå stenbumlingen, som bara ett, tu, tre fanns där under mig. Med händerna förflyttar jag min kropp längs den slemmiga graniten och efter några tag är jag flott igen.

Minns Rose, minns den här dagen då jag simmade ovanligt långt i det öppna havet, vågorna, det salta vattnet och hur det bubblade förbi öronen! Minns den här semestern då vattentemperaturen blev över +25 och alla långa, sköna stunder jag fick vistas vid havet! Minns alla båtturer och alla mötande mänskor som glatt hälsade från sin båt! Lyckliga ansikten, mänskor, som också njöt av att vara på vattnet, av att vara på väg mot något eller bara fritt improvisera en rutt.

grund

Jag simmar vidare och kisar genom mina simglasögon. Mot solen rör jag mig, rytmiskt och lugnt. Förnimmer hur varje tag av ansträngning omvandlas till ny ork. Från minsta cell till största muskel. Meter efter meter. Vågorna krusar vattnet bara så pass att solen glittrar och skapar miljoner blinkande skärvor runtom mig. Bara jag och havet och solen och det finns inga som helst problem med att vara ”här och nu”.

Det är sannerligen lätt att bli euforisk i en sommar som denna. Utvilad och nöjd kan man återvända till sitt arbete.

Väl tillbaka på hemmabryggan står jag på tork och tänker, att jag måste komma ihåg var den där jättestenen låg. Den vill man inte köra på med båten.

Rose Heir

Läs också

Kommenteringen är stängd.