Jag blev i går tillfrågad, vad jag tycker att Arbis viktigaste uppgift är. Om man hade ställt mig samma fråga för 30 år sedan då jag kom till Arbis, hade jag svarat att erbjuda vuxna möjlighet att lära sig något nytt. Detsamma ingår fortfarande i mitt svar, men i dag ser jag också att Arbis står för mycket mera än kunskap och färdigheter.
Jag kunde i min okunskap nästan fnysa åt att någon kursdeltagare valde en kurs utgående från vilken dag och vilket klockslag den hölls. Att hen inte kom på kurs för att hen var så intresserad av just det ämnet, utan för att hen ville fylla sin vardag. I dag inser jag att det är en av våra viktigaste uppgifter, att kunna erbjuda människorna en meningsfull fritid och delaktighet av ett socialt sammanhang. Det skapar välmående.
Och det gäller såväl gammal som ung. För bara några veckor sedan berättade en ung kvinna som hade genomgått en skilsmässa under vårvintern, hur otroligt viktig det hade varit för henne att hon hade arbiskursen en gång i veckan. Allt annat i hennes tillvaro hade förändrats med buller och bång, men arbiskursen och alla kurskamraterna, det var hennes grej och den kunde ingen ta ifrån henne.
Sådana gånger känner jag mig stolt över att få arbeta inom den här sektorn.
Fotot har absolut ingenting med texten att göra. Jag bara tyckte att konstverket som jag just ”ramlade över” i Raumo stadshus var så ljuvligt. Det heter Kylpijä och är gjort av Kerttu Horila.
Moa Thors
