Livslärd

Många, många gånger har jag skickat en tacksam tanke till mina föräldrar som satte mig i den skola jag gick i och det var Tölö Svenska Samskola, Zillen, grundad av Lauren Zilliacus år 1928.

En av Lauren Zilliacus grundtankar var den att barnen inte skulle ha längre arbetsdag än de vuxna, att tiden hemma var till för familjen och inte för att barnen måste sitta med läxor på kvällarna.

I Zillen hade man en timme varje dag reserverad för individuellt arbete och den här timmen hade alla klasser samtidigt. På måndagen fick man ett papper där alla uppgifter fanns uppräknade enligt ämne, och de uppgifterna skulle man göra under veckan på “ind-timmarna”. Visste man inte hur man skulle lösa uppgiften i matematik så kunde man gå till den klass där matteläraren satt som övervakare och få hjälp av honom. Man fick jobba i grupp, man fick jobba ensam, man fick gå till biblioteket, man kunde fast gå ut på skolgården om vädret var vackert och göra arbetsuppgifterna där.

Skolan hade också en egen bank där man växlade mark till skolans egna pengar och för de här pengarna kunde man köpa varor i pappershandeln. De var alltid en viss årskull som hade ansvaret för banken och en för pappershandeln. Här var Laurens idé den att eleverna redan under skoltiden skulle förstå och lära sig hur man skötte en bank, en butik och vad det betydde med att hålla reda på saker och tider, beställningar, lager och så vidare. Det fanns ännu många fler saker där eleverna var aktivt med i skolans vardag och som gjorde att pedagogiken i skolan blev en fin helhet.

Tyvärr skrev jag inte studenten från Zillen på grund av att grundskolan kom och Zillen måste stängas. Jag började grundskolan i nionde klass och pedagogiken var en chock för mig, en chock som varade skoltiden ut. Men kanske den chocken drev mig till att bli pedagog för att på något sätt, någonstans, kunna undervisa på ett sådant sätt att mina studeranden också kan känna samma glädje över att lära sig som jag kände i Zillen. Jag menar naturligtvis inte att elever inte kan lära sig i grundskolan! Jag tänker på pedagogiken och helheten och att få eleverna med i skolans verksamhet i stället för att vara passivt stilla, sittandes vid sina pulpeter och ta in kunskap. Det behöver inte prompt vara det ena eller det andra, kanske man kunde hitta en grå zon med en blandning av pedagogik, en så bra cocktail som skulle sporra eleverna till livslångt lärande och nyfikenhet på kunskap?