Tillåt ännu en utvikning på temat, så länge den snart illa beryktade sommarpsalmen ännu inte är sjungen för i år…
Finland är inte ett kristet land. Iran är inte ett muslimskt land. En människa väljer att vara det ena eller andra men ett land kan inte göra det. Det funkar ju bara inte så. Lyckligtvis får vi finländare välja, utan allvarligare konsekvenser för liv eller hälsa. För iranierna är det bara inte så. Ju tydligare en nation vill proklamera andligt uniformstvång, desto värre blir det. Iran är ett skräckexempel. Måtte vi för vår del komma ur resterna av något motsvarande!
Människorna är lika goda, gemenskapen mellan dem är lika varm, naturen är lika underbart skapad i Iran som i Finland. Byggnadsverken som människan skapat i hyllning för sin Skapare är lika fantastiska. Ja, med tillägget att allt detta t.o.m. kan nå snäppet högre i Iran.
Individen måste bli mogen i förhållande till sitt land, samtidigt som nationen blir mer mogen i förhållande till medborgaren. När jag möter en muslim eller buddhist från ett annat land, måste jag lära mig att med respekt hantera förhandsuppfattningen om att jag är kristen, eftersom jag kommer från ett ”kristet land”.
Världen version 2.0… i den skulle man se respekt för personlig integritet, insikt om traditioners och värdegrunders betydelse. Mångfald och nyfikenhet, med uppskattning och respekt för det egna och andras. Inte urvattning av tro och andliga ideal, utan bredd och fördjupning. Inte problem, utan möjligheter.
(på bilden: Reza och Thomas, i Darakeh)
