Läraren Berndt Schauman lyfter i en debattartikel (Hbl 1.5) fram problematiken kring vad han kallar för tvångsengelskan: ”Engelska undgår man inte i dagens värld och det språket hålls vid liv i ens medvetande även om man börjar läsa det senare under sin skoltid.”
Schaumans i mitt tycke värdefulla poäng är att då eleverna, och därmed också gymnasierna, fokuserar på engelska som A-språk, får detta en närapå monopolställning som utländskt A-språk. Och den positionen skapas redan under den grundläggande utbildningen, så att de elever som går ut nian i praktiken oftast inte har andra starka språk i bagaget utöver modersmålet.
Talet om ”tvångsengelska” utgår inte från negativa konnotationer varken för Schauman eller mig – snarare borde vi alla nu diskutera hur engelskans starka dominans påverkar debatten om den obligatoriska svenskan i skolorna.
Min uppfattning är att föreningen Vapaa kielivalinta (Fritt språkval), som står bakom medborgarinitiativet att göra svenskan frivillig, egentligen gör sitt eget namn till en anakronism. I slutspelet (en fennicism) spelar man med detta medborgarinitiativ bara ett språk till final, utan motstånd från andra, mindre populära språk.
På Lärkkulla Languages undervisar vi i tre språk: svenska, finska och engelska. Här är de som studerar ytterst motiverade att lära sig språket, för att lättare klara sig i det finländska samhället via studier och jobb. De som studerar gör det frivilligt, och förväntar sig att den pedagogiska kompetensen är på toppnivå, studiemiljön inspirerande och att de förvärvade språkkunskaperna genast skall kunnas omsättas i praktiken.
Borde inte detsamma gälla för språkstudierna för ungdomarna i årskurs 7 och framåt? Frivillighet, pedagogisk toppkompetens, tillämpbarhet? Vi kan säkert vara överens om att de två senare är starka faktorer som påverkar språkinlärningen. Smärtpunkten gäller frivillighet kontra tvång – just denna dikotomi borde vi kunna upplösa.
Olika lösningsförslag är bekanta för de flesta: vi utbyter bara tvångssvenska till nyttosvenska eller glädjesvenska, så är problemet ur världen. Så enkelt är det tyvärr inte. Det som engelskan kan lära svenskan är att språket behöver flöda genom fler kanaler än klassrummet för att nå fram:
Lär eleverna att skicka tweets på svenska till exempel, se på Solsidan på TV, ge svenska YouTube-klipp som hemläxa, och skapa så många tillfällen som möjligt att kommunicera språket på riktigt, LIVE! Språk förutsätter en levande kommunikationskultur.
Björn Wallén
