Jag är nyfrälst lagom till påsk. Mina ögon har öppnats för det här med socker, jag har börjat tro på budskapet om att lämna sockret och få ett bättre liv. Fast jag egentligen inte visste att jag lever fel, men när jag hör om detta så har jag börjat inse saker.
Hur kunde det bli så här?? Hur kan vi ha tagit till oss detta, att dagligen sätta i oss ett livsmedel som vi inte behöver till någonting??
Fick en puff av alltid träffsäkra Kjell Lindroos som grävde runt och presenterade problematiken ypperligt i serien Spotlight på Yle Fem: ”Det dolda sockret”. Jag tror att jag också ska beställa vetenskapsjournalisten Ann Fernholms ”Ett sötare blod: om hälsoeffekterna av ett sekel med socker för att fördjupa mig i tron.
Blodsocker, fetma, fettlever, blodtryck, diabetes, cancer, hjärtinfarkt, demens… vem vet hur allt hänger ihop? Inom den alltmer globala livsmedelsindustrin verkar man nog veta. Den brittiska tépåsens tillverkare, som Lindroos till sist får tag på, väljer att svara undvikande i ett mail i stället för i telefon när han blir uppringd. Han svarar mångordigt och undvikande, men medger: t.o.m. tépåsen innehåller dolt socker!
Livet är inte lätt i matbutiken när jag försöker läsa varudeklarationerna och dra slutsatser. Men så kan det vara i livet, när man gjort ett vägval och försöker bli du med den nya vägen. Den smala vägen.
Jag läste boken i vintras och den fick mig nog att tänka till.