Under senaste helg besökte jag retreatgården Snoan, en oas i Lappvik nära Hangö. Till mitt jobb hör att sköta retreatstiftelsens ärenden – nu hade jag lyxen att vara med som deltagare.
Vad lär man sig under en retreat? Mitt svar: tystnaden har ingen läroplan. Men droppvis kan olika insikter komma när man vågar sig på mötet med den Obekväme (ett uttryck av Paulo Coelho). Och Snoans bibliotek är en reservoar av andlig läsning. Låt mig få dela en insikt, en glimt från Meditationsstigen som slingrar sig runt Snoan. Där finns konst skapad av prästen och konstnären Christer Åberg till Snoans 35-årsjubileum 2009.
Christer Åberg skriver i tidskriften Vaeltaja 2/2013: ”Skrot är skrot och i sig själv inte vackert. Skrotet påminner om lidandet, och inget lidande är vackert. Ibland säger vi om oss själva att vi är ”i skrotskick”…//Vad är vackert i lidandet? Ingenting. Men om det plötsligt finns guldspån på skrotets yta, och lidandet delas av en annan människa, då är det lättare att fortsätta vandringen.” (min övers.)
Meditationsstigen talar plötsligt om skrotets evangelium: det bortkastade, det som vi valde bort, ratade ses plötsligt i påskens perspektiv. De fem rostiga spikarna: Hans händer blev mina enda fastspikade teser.
Fisken.
Tre länkar.
Kristus-monogrammet.
Björn Wallén
Fina tankar. Fina bilder. Fina verk!