Lära för livet eller lära av livet?

Sabine

From Russia with Love

19 mar , 2014, 09.25 sabineforsblom

 

Så kommer han in i Duman. Fanfarer ljuder. Applåderna rungar. Nu har han räddat ryssarna på Krim från det ukarinska förtrycket. Krim ska anslutas. Han förklarar att han är trött på att Ryssland gång på gång förs bakom ljuset av väst. Duman reser sig och nu är ovationerna stående. Senare applåderas det i takt. På röda torget hurrar folket och viftar med ryska flaggor. I Ukraina förekommer skottlossning.

Det ser ut som ett välregisserat skådespel eller en Bond-film från kalla krigets tid. Men det är ingen film. Det är verklighet. Den förra agenten är högst verklig där han står inför det applåderande och leende parlamentet.

 

Jag googlar vad medierna skriver om kvällens händelser och kommer av en slump in på  The Institute of Modern Russia. Där skriver den ryskfödda journalisten Elena Servettaz (som bl.a. jobbar på Radio France Internationale och är korrespondent i Paris för den ryska fria radiostationen Ekho Moskvy)  om hur exremhögern i Europa är Kremls nya allierade.

Bond-filmen blir allt verkligare.

Putin-300x166

Servettaz skriver om hur ledaren för Front National i Frankrike, Marine Le Pen, för en tid sedan besökte Ryssland och togs emot av den ryska statsdumans (det parlamentariska underhuset) talman Sergei Naryshkin och vice statsminister Dimitri Rogozin. Under besöket hann hon bl.a uppträda i statsägda TV-kanalen Rossia 1. Samtidigt passade kanalen på att berätta att 20 procent av Frankrikes invånare röstade på Marine Le Pen i senaste val, och alltså mot immigration. Informationen är riktig. Marine Le Pen kom in på tredje plats i presidentvalet i Frankrike 2012. Marine Le Pen är dotter till förre Front National- ledaren Jean-Marie Le Pen som talade om Nazi-Tysklands gaskamrar som en ”detalj”. Hon går ofta ut med informationen att Ryssland demoniseras i väst. Och hon får ut sin info. Hennes gode vän, Frédéric Chatillon, äger en PR byrå, Riwal, som bl.a. har ett kontor i Syrien (och en webbsida InfoSyrie) som bl.a. beskyller den s.k. sionsit-lobbyn för problemen i Syrien. Han har också en annan kanal, ProRussia.tv, där s.k. journalister med kopplingar till Front National jobbar.

Marine Le Pen gillar Vladimir Putin för att han betonar traditionella, konservativa värderingar. Kreml gillar Le Pen och andra högerextremistiska partier i Europa av många olika orsaker. En är att de här partierna inte ser några problem med demokratin i Ryssland – tvärtom. De ryska valen är mer demokratiska än i väst har bl.a engelska högerextremisledaren Nick Griffin konsaterat. Och Le Pen håller med om att demokration i väst inte är mycket att hurra för. Efter det kan de oberoende internationella valobservatörerna säja vad de vill om valfusk i Ryssland – ryssarna har redan hört Front National på de statliga ryska TV-kanalerna. Kreml gillar också Le Pen för att hon och holländska ytterhögerledaren Geert Wilders lovat att om de får makten så tar de Holland och Frankrike ut ur den europeiska unionen. Kreml har förstått en sak: ytterhögerpartierna vinner terräng i Europa. Det gäller att söka sina allierande där.

Här slutar jag referera Institute of Modern Russia.

Högerextermister i Europa i allaians med Ryssland? Det låter ju faktiskt som en Bond-film. Minst.

The Instiute of Modern Russia är grundat och leds av Pavel Chodorkovskij, Michail Chodorkovskijs son. Och Michail Chodorkovskij var ju miljarären och ägaren av oljebolaget Yukos som kastades i fängelse av Putin. Så det ska vi veta när vi läser rapporteringen på den webbplatsen.

Jag säger som Sprattis i det förra inlägget – hur ska jag kunna veta något om det som pågår i Ryssland just nu? Kanske det är bäst att jag håller mej till Bond-filmerna i det här fallet. De ger mej information som jag kan förstå. I slutet exploderar allt. Fast den mäktigaste agenten är inte On Her Majesty´s Sercret Service i den här filmen. Nr 1 är Vladimir Putin just nu. Barack Obama och Angela Merkel kommer på andra respektive femte plats. I Forbes Magazines lista över världens mäktigaste personer 2013.

 

Sabine Forsblom

, , , ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.