Lära för livet eller lära av livet?

Siv

Vem blir framgångsrik?

12 feb , 2014, 07.43 Siv Ekström

 

Konst och musik, dans och teater är ämnen som inte står särskilt högt på listan när det gäller timantal i skolan. Det är barnsligt tidsfördriv, ett slöseri med tid och krafter när man ska förbereda barnen för framtiden. Landet behöver vetenskapsmän, effektiva och kunniga  som kan räkna bra så att vi klarar oss i den internationella konkurrensen. Det är lika överallt i världen – matematik högst på listan, musik längst ner och dans, det finns inte alls på schemat, brukar Ken Robinson påpeka när han talar om hur skolan tar kål på kreativiteten.

Nu finns det vetenskapliga bevis för att Robinson inte är ute och cyklar. Läser i Forskning och framsteg om amerikanska forskare som har studerat en grupp högpresterande studenter som tog universitetsexamen under åren 1990–95 vid Michigan State University. De hade studerat matematik (förstås!), vetenskap, teknologi och ingenjörsvetenskap.

De som i vuxen ålder hade publicerat vetenskapliga artiklar eller ägde egna företag eller hade tagit olika typer av patent, hade när de var unga hållit på med konstnärliga aktiviteter hela åtta gånger mer än genomsnittet! Hela 93 procent av de högpresterande studenterna hade någon gång under sin uppväxt fått musikalisk träning medan samma siffra för andra vuxna var bara 34 procent. Teater, dans och kreativt skrivande hade de också hållit på med i större utsträckning än andra. De som sysslat mycket med att bygga saker hade nästan 90 procents större chans att starta företag som vuxna.

Notisen i Forskning och framsteg slutar så här:

Forskarna menar att sambandet kan bero på att konstnärliga aktiviteter uppmuntrar till tänkande utanför ramarna. Många av deltagarna sade sig som vuxna använda sina kreativa förmågor som lekfullhet, intuition och fantasi för att lösa komplexa problem inom sina respektive fält.”

I Sverige har man tagit bort musik som obligatoriskt ämne i gymnasieskolan, här yvs vi över Pisaresultat i matematik. Hur skulle det vara att tagga ner lite, att låta barnen leka och vara kreativa, höja statusen på musikutövning och dans och ha mer drama och konst på schemat. Men det är väl färdigheter som Pisaundersökningen inte har med i beräkningarna. Och inte studentexamen heller när jag tänker efter. Nej, men då går det ju inte! Man måste ju veta vad som är viktigt här i livet…

Siv Ekström

, ,

Kommenteringen är stängd.