Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

Med blodsmak i munnen

24 jan , 2014, 20.12 Moa Thors

 

Jag är en stor flicka nu. Jag är inte längre rädd för tandläkaren. Det är riktigt sant. Det var du Elina som löste mig från den fobin under de många år du satt i min tyska litteraturgrupp. Du gav tandläkaren ett mänskligt ansikte, fastän du redan var pensionerad och jag aldrig gick hos dig. Men vid sidan av den tyska litteraturen diskuterade vi också vardagliga ting som just det där med tandläkarbesök. Fram till dess hade tandläkaren varit ett spöke för mig som alltid bytte gestalt och som aldrig bjöd på annat än en ilsken borr, som framkallade iskalla ilningar redan med sitt ljud.

Men tandläkaren är inte mera ett spöke för mig. Ändå kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när jag efter besöket hos tandläkaren i dag rapporterade till min man hur det hade gått. Med läppar och tunga tjocka av bedövning fick jag med nöd och näppe fram att jag hade blivit av med en tand. En av mina viktigaste tuggtänder!

Det började i går med att plomben lossnade. I dag märkte jag att ena sidan på det skal som fanns kvar var lös. Jag kom plötsligt ihåg hur det kändes när en mjölktand lossnade, den där känslan när den liksom hängde på en tunn tråd och man bara måste känna på den hela tiden med tungan.

Fast egentligen började det redan på julen med lite tandvärk från och till. Eller om jag ska vara riktigt ärlig började det förstås på 70-talet, då jag tyckte att tandborstning hörde till det absolut jobbigaste som fanns.

– Jag har borstat tänderna, känn bara på borsten att den är våt! ljög jag min alltför (?) snälla far rakt upp i ansiktet.

Det var väl mitt sätt att rebellera. I övrigt lär jag ha varit en snäll flicka utan större pubertetskriser. Och snäll var jag förstås då också – inte behövde ju någon annan lida för min lättja. Det är bara jag själv som genom åren fått lida för det, inte minst i dag, buhuu!

Jag får väl bara trösta mig med att jag säkert skulle ha blivit av med ännu flera tänder i ett ännu tidigare skede, om jag hade varit ishockeyspelare. Men med blodsmak i en känslolös mun tröstar det mig föga just nu.

En tonåring sminkad till gammal tandlös gumma

Sminkläger på Norrvalla anno 1977. Då kändes det häftigt att bli sminkad till en tandlös gammal gumma – i dag känns det mindre roligt när jag är det.

Moa

Läs också

Kommenteringen är stängd.