Om du ställer dig nånstans mellan Tre smeder och Stockmanns klocka kan du höra det.
I tilltagande, ihållande eller avtagande styrka. Längs hösten trappas takten upp, för att
nå sitt crescendo veckorna före jul.
Bruset. Jag talar om julkommersens hjul och ljud som snurrar, brusar i form av stigande
och sjunkande decibelnivåer. I rusningstid är allt ett enda rus: fortissimo.
Mitt i natten på samma plats hörs inte spårvagnens gnissel, skvalmusiken från affärerna
eller människomassornas mummel i trängseln över Mannerheimvägen. Tidvis kan det faktiskt
bli nästan knäpptyst invid de tre smederna, som stannat mitt i rörelsen: pianissimo.
Advent kommer från latinets adventus som ungefär betyder ankomst. Vad är det vi väntar på?
Att stressen kommer som ett julkort på posten? Att allt går som på Strömsö?
För en körsångare börjar advent redan i september-oktober. Ja det är då övningarna börjar för
advents- eller julkonserten. Bekanta notblad dras fram och stämmorna söker samklangen i
”Doootte-er Siiion, frö-ö-ö-öjda diig” och ”Bere-e-eden väg för He-e-erran, berg sju-unken dju-
u-up stån opp”, först litet ringrostigt, sedan alltmer välklingande.
Vad väntar jag på? Överraskningen. Att bli överfallen av den där glädjen. I år står två nya sånger
på Taborkörens repertoar, först Koppången med Py Bäckmans starka text :
”..och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är.. liksom fladdrande lågor så länge vi är här..”
Den andra är en spansk julsång A la nanita nana som handlar om ett älskat tema i de katolska länderna,
jungfru Marias vaggsång: ”Ca-llad mien-tras, la cu-na se ba-lan-ce-a. A la na-ni-ta na-na, na-nita e-a../
Tystna nu medan vaggan rör sig så stilla. A la nanita nana sov barnet lilla..”
Den sången etsar sig fast som en återhållen flamenco med resonans i hela kroppen.
Tillbaka till bruset. Det når sitt fortissimo (ff, mycket starkt) i julruschen, för att tidvis sjunka i styrka till forte
(f, starkt), mezzoforte (mf, medelstarkt) och någon gång piano (p, svagt) eller korta sällsynta stunder ner till
pianissimo (pp, mycket svagt).
Som körsångare lär man sig uppfatta nyanserna, styrkegraderna i tillvaron på ljuvlig italienska.
Stanna upp under Stockmanns klocka och lyssna. Vänta in överraskningen – mitt i allt yttre fortissimo
finns ett inre pianissimo som anger klangen för julfirandet i år. Frid i brusets tid.
Björn Wallén
Hej Björn.
Du skrev bra, att stressen kommer osv. Dock kommer den bara till den som öppnar dörren för stressen.
Det är som med allt annat i livet. Det är vi själva som bestämmer om dörren till stressen skall stå öppen,
Jag tycker om att känna julen nalkas. För länge sedan blev jag kär i julkänslan, dvs. julsångerna och julstämningen, den kravlösa tillvaron, där bara skönhet och ljus råder, mitt i mörkret.
God jul på dej.
Titti
Hej, gick just igen en gång under Stockmanns klocka vid halvfem-tiden, och upplevde fortissimot i julkommersen. Jag tror att människan har en inre resonans, som gör att stressen hålls på avstånd. Musik kan uppfattas som tingel-tangel, men också som glädje som kan spridas till andra…julefrid! hälsar Björn