I en ring inne på Gillesgården i Åbo sitter femton personer och spelar Hin Håles Pållska tillsammans. De är djupt koncentrerade för de håller just på och kommer underfund med den här melodin som finns nerskriven i en notbok från 1805, men som de nyss har lärt sig på gehör av Arto Järvelä som är lärare på kursen. Polskan är vacker och suggestiv, G-moll låter både hemlighetsfullt och innerligt. Ingen vet vem som komponerat den, antagligen har den förmedlats från spelman till spelman flera gånger innan den hamnade i studenten Stares handskrivna notbok som nu finns arkiverad i Sibeliusmuseet. Vi som varit med på flera av de här kurserna med Arto har spelat ett tiotal Stare-polonäser förut och vi gillar verkligen de här svängiga hitsen från 1700-talet.
Att spela på gehör betyder att man lyssnar och härmar. Förr i världen fick spelmän ofta lyssna och memorera och sen gå hem och klura ut melodin, för det var inte alltid som spelmännen ville dela med sig av sina melodier. Nu finns väl utarbetade metoder för att lära ut på gehör och det hålls kurser på olika håll. Svenska Bildningens Vänner i Åbo har i fem år arrangerat den här veckoslutskursen med Arto i november. Uppdraget är att lära ut åboländska låtar. Men åbolänningarna är i minoritet på kursen – vi är många som kommit från andra håll för att spela tillsammans det här veckoslutet. Vår mest långväga spelkamrat flög London-Åbo tur och retur för att vara med och fnissade glatt att hon inte hade förklarat så noga på jobbet vad hon skulle göra på sin resa. En annan kom med nattbåten från Stockholm, dit hade hon åkt buss från Gävle och från Åland var vi fem stycken som tog färjan över. Det kanske verkar nördigt i överkant att resa så långt för att sitta och spela fiol (eller dragspel) i två hela dagar – ingen tid för shopping eller minsta lilla ärende i Åbo, utan koncentrerat spel från morgon till kväll – men för oss är det värt varje minut och cent i restid och pengar.
Att lära sig låtar på gehör på det här sättet är något helt annat än att sitta i orkester med noterna framför näsan. Vi suger i oss allt: stråkföring, betoningar och känsla. Och tonerna förstås. Koncentrationen är total, upprepningarna suggestiva. Vi skapar den här polonäsen tillsammans, den växer och blir klarare ju längre vi håller på. När kursen är slut, just när söndagseftermiddagen går över i kväll, kan vi sex nya låtar och andrastämmor till fyra av dem. Vi spelar in låtarna, filmar Arto så vi ska komma ihåg stråkdragen också, men noter har vi inte använt. Det blir kanske ett nothäfte av den här repertoaren snart. På fem kurser har vi lärt oss 34 melodier och det börjar bli dags för dokumentering. Men nu ska vi spela vidare på de här nya bitarna hemma och i april träffas vi för en dags repeterande som avslutas med jam på en pub i Åbo. Då har vi alltså 34 gemensamma låtar att välja bland. Kom och lyssna eller spela med!
Siv Ekström
