För en tid sedan fick jag under en vandring i Pyrenéerna prova en stund på att vara ledsagare för en blind. Min beundran för en blind 75-åring (!) som ger sig iväg på en sådan resa (med mig!), liksom inte mindre för hennes ordinarie 24/7-ledsagare på resan, blev stor.
Igår fick jag prova på att själv vara blind en stund, när det ordnades Blind Workshop. Ledsagad av hjälpsamma synskadade fick jag försöka skruva, måla, sy, virka mm – allt i totalt mörker. Då stötte jag på henne där i beckmörkret, min medvandrerska från Pyrenéerna. Hon blev själaglad och kramade mig hjärtligt. Hon ”såg” mig som hon brukar, fast jag inte kunde se ett dugg.
En upplyftande upplevelse som jag måste få till någonting. Det blev till en limerick. Voilà:
Och glad blir jag av din limerick. 🙂
Tack, det var roligt att höra! Jag överraskade mig själv, har aldrig gjort en sån där förr. Å så var min utgångspunkt ”kom igen nu Sprattis!”, han som brukar rimma på på FB 🙂