Jag har en kontakt på sociala medier som i de flesta frågor har åsikter som går tvärtemot mina egna. Vi har träffats personligen några gånger för flera år sedan, men har sedan dess hållit kontakt enbart via regelbundna privata meddelanden på nätet. Vi är av olika ålder, olika kön, har olika livssituationer och känner inte alls varandras familjer eller vardag, men det vi har gemensamt är ett stort intresse för samhällsfrågor.
Trots att jag många gånger nästan slår mig för huvudet då jag läser hans tankar är jag glad över att han delar med sig. Jag antar att motsvarande gäller för hans del, annars hade vi knappast skrivit till varandra så här länge. Hans kommentarer tvingar mig att tänka till, att sätta mig in i hur man kan se så annorlunda på sammanhang och lösningar som jag ur mitt perspektiv tycker är så entydiga och självklara. Jag måste verkligen syna mina åsikter i sömmarna, gå på djupet i mitt resonemang, då han med sin syn ofta så kraftigt ifrågasätter det jag ser vara rätt och riktigt. Det är krävande och det händer att jag ibland undrar varför jag egentligen orkar fortsätta med detta.
I de flesta frågor har vi trots otaliga ordväxlingar inte lyckats övertyga den andra, men vi har garanterat breddat varandras både kunnande och syn och skapat en viss respekt, om inte förståelse, för varandras olika åsikter. I min vardag lever jag mest med människor som tänker ganska lika som jag och också mitt virtuella liv i de sociala medierna är med få undantag rätt begränsat till den åsiktsbubbla jag känner mig mest hemma i. Det här vaggar lätt in en i att tro att de flesta tänker som jag. Att det skulle vara den objektiva sanningen.
Just därför är jag så glad över min vän. Han bjuder in mig i rum jag annars aldrig skulle röra mig i. Även om jag inte så sällan förskräcks av vad jag ser där öppnar de min världsbild på ett hälsosamt sätt. Kanske du också har någon sådan vän i ditt nätverk? De är värdefullare än vi tror.
