Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

En campares tankar.

6 Aug , 2018, 14.07 Martin Näse

 

Jag sov i tält den här sommaren. Bara en vecka, visserligen, först med min hustru och den sista natten ensam.

Ingen speciell prestation att skryta med. Så här var det nämligen: de första nätterna var vi på sommarläger och använde vårt überstora familjetält på 24 m2 med full ståhöjd, plats för trädgårdsmöbler och ett innertält med gott om utrymme för två hopfällbara sängar med superlonmadrass. Täcken och dynor med, allt behändigt nerpackat i bilen. Skarvsladd indragen i tältet, för laddning av telefon. Vädret var idealiskt.

Lyxcamping för två personer, med andra ord!

Den sista natten sov jag i ett 3-4 personers tält hemma på gården. Svalt och skönt i 2018 års sommarhetta. Bekvämt i sovsäck på madrass. Nästan lyxcamping igen, alltså.

Vi låg och tänkte på flyktinglägret på ön Chios, mellan Grekland och Turkiet. Min hustru var där förra vintern som volontär för den norska organisationen Dråpen i Havet. Syriska och afrikanska flyktingar anländer dit i båtar från Turkiet. Själva lägret består av stadiga, stora tältkonstruktioner nära havsstranden, utanför den gamla stadsmuren. När det blir fullt, bor de senast komna i vanliga småtält allra närmast havet. I vinterköld och i sommarvärme, i storm och i lugnt väder. Vädret i februari var svinkallt, även för en nordbo. Men som flykting bor man här i tält året om, i väntan på att få resa vidare in till fastlandet och Europa. Män, kvinnor och barn. Alla kvinnor vågar inte ta sig ut nattetid om de behöver uträtta sina behov.

Volontärerna sköter bl.a. om matutdelningen. Flyktingarna får köa mot grytorna i fållor som avskiljs med tillfälliga staket. Varje dag kommer också flyktingar från det andra lägret på ön, där maten är sämre. De får köa för överbliven mat, ”left-overs”.

Man kan få vänta i flera år. Det har hänt sig att lokalbefolkningen kastat in facklor och tänt eld på tältbyggnaderna i det inhägnade lägerområdet. Somliga orkar inte vänta utan försöker åka tillbaka i en stulen båt, mot Turkiet och vidare mot sitt oroliga hemland.

Om man som flykting på Chios någon gång utlovas en plats i Europa och får resa vidare, måste man kanske räkna med varierande grad av gästvänlighet i det mottagande landet. Läs t.ex.: Nordiska motståndsrörelsen.

Att såna tankar hos en lyxcampare i Finland år 2018.

Läs också

Kommenteringen är stängd.