Den första juli skrev jag att sommaren är kort. Nu, en månad senare inser jag hur fel jag hade. Sommaren började ju redan i maj och strax börjar den fjärde sommarmånaden och sommarvädret det bara fortsätter och fortsätter. Det är som om vädret nu skulle betala tillbaka för de usla somrar vi haft de senaste åren.
Men trots fortsatt sommar börjar semestern vara slut och man får börja lära sig de gamla rutinerna pånytt. I tid till sängs för att glad och ivrig, kanske igen en gång lite onödigt sent rusa till jobbet. Jobbet ja, det skulle bli 2 år, ett 2 årigt projekt, men det blev 17! Efter 17 år bär det nu av till en ny arbetsplats, så det blir en hel massa nya rutiner att lära sig.
Att nu byta till något nytt känns både spännande och lite osäkert. Hurudana kolleger får man? Passar man i gemenskapen? Är man tillräckligt flexibel och villig att lära sig göra saker på ett annat sätt än tidigare om så krävs?
Jag är helt säker på att jag ett antal gånger kommer att köra mot min gamla arbetsplats, åtminstone under de första veckorna. Man är ju så bunden av sina vanor. Lyckligtvis ligger den nya arbetsplatsen åt nästan samma håll, så någon stor omväg blir det inte. Men tänk på allt annat som man tar för givet och allt det man efter 17 år lärt sig att så är det, så fungerar det. Det är rutin, man behöver knappt tänka på hur man skall handskas med saker och ting. På samma gång som det är tråkigt är det också tryggt. Det gäller alltså att fundera på vad man uppskattar mera om man bestämmer sig för att sadla om.
Jag har reflekterat över att jag för 17 år sedan ogillade beteendet hos kolleger, ofta äldre , som allt som oftast reagerade negativt och pessimistiskt till yngre kollegers idéer och förslag. -”Nå det där kommer nu aldrig att lyckas.” Och sedan ett överlägset leende som skall signalera erfarenhet och jag vet bäst och du kommer nog att lära dig du också. Det värsta är att jag ertappat mig själv för att nu göra samma sak, eller i varje fall tänka i sådana banor. Det känns obehagligt och orättvist, men är kanske ett tecken på att man låtit rutinerna ta över för mycket och då kan det lätt hända att det går fel. Så där som när man kör till fel adress.
Jag önskar alla ett spännande och givande arbetsår. Låt inte rutinerna ta överhand, men glöm dem inte heller för de sparar på krafter som behövs till viktigare uppgifter.
