Resiliens eller förmåga att stå emot störningar och återhämta sig. Elasticitet och spänst. Långsiktig förmåga hos ett system att hantera kriser och fortsätta utvecklas. Kan användas både privat och professionellt, att kunna stå emot och inte brista utan återhämta sig från en kris.
Långt ifrån mitt kompetensområde googlar jag begreppet som jag stött på många gånger det senaste året och finner att termen verkar användas främst inom biologin. Ekologisk resiliens är då naturen återhämtar sig från en naturkatastrof i form av översvämning eller torka. Men resiliens diskuteras även inom psykologin, företagslivet och privatlivet, hur fort återhämtar sig en organisation från en större motgång eller du dig från en personlig kris.
Är då resiliens den nya kärnkunskapen vi ska utveckla? Ett mål i det livslånga lärandet? Är vi konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden om vi har en hög resiliens och kan stå emot störningar och återhämta oss från en kris?
Ja förmodligen. Dagens arbetsgivare vill ha anställda med hög resiliens. Dagens arbetstakt och arbetssätt medför kriser på olika plan. Omgivningen förväntar sig att vi återhämtar oss och har en hög resiliens. En organisation med hög resiliens återhämtar sig snabbare än andra. Här finns paralleller till sisu och mindfullness. Det verkar vara en förmåga vi kan utveckla, var och en. I första hand associerar jag resiliens till något positivt, begreppet används t.ex inom den positiva psykologin.
Men hur långt är det bra med hög resiliens? Att snabbt kunna återhämta sig efter varje kris- eller ännu hellre inte beröras så djupt? Eller är det bättre att ge sig, knäckas och brista, låta sig övervinnas och falla? Och sen vila och ligga där en stund och se sig om och tänka att kanske bättre att vara sensitiv och få falla än att alltid bara stå där som ett träd i stormen och böjas hit och dit.
Hör resiliens ihop med prestation? I vårt prestationsinriktade samhälle ska vi gärna återhämta oss snabbt från vilka motgångår vi än möter. Helst ska vi inte sörja länge efter en livskris, helst ska den som blir arbetslös aktivera sig, helst ska du vara överproduktiv på jobbet. Men frågan är, hur länge håller det?
Naturen verkar innovativt utveckla nya metoder för att stärka sin resiliens så människan lär också göra det. Men är det eftersträvansvärt? Till en viss mån ja- så att vi kan skydda oss från livets motgångar och kriser och inte bli liggande. Men jag blir tveksam, skapar vi en supermänniska som inte får bli berörd på djupet och vara svag och brista och kräva lång återhämtning och sensitivitet och lugn? Är denna människa då längre mänsklig?
