Inledningsvis: Kritik är ett negtivt laddat ord, det förknippas oftast med att något inte är bra. Men kritiken kan likväl vara god. Bra jobbat, fortsätt på samma vis så blir det toppen! –Det är kritik det också
Det är väldigt svårt det här med att ge och ta kritik. Under mina år som radioredaktör på morgonprogrammet Arla lärde jag mig att all kritik skall vara konstruktiv. Det räcker inte med att bara säga att det var bra, eller dåligt. Du måste kunna säga varför det är bra, eller dåligt. Först då har din synpunkt relevans. Det jag inte lärde mig fullt så bra var att ta emot kritik. I synnerhet om den var negativ. Men det är jag nog inte ensam om. I medeltal är det roligare att vinna än att förlora. På samma sätt är det med att bli kritiserad. Det känns nog bättre att få beröm än att få höra att det man gjort inte duger.
”Bra jobbat, det här har du gjort bra, men där på slutet kunde du ändra lite på den där detaljen så blir det perfekt.”
Ungefär med de orden bedömde jag en studerandes arbete och resultatet var att studeranden blev mycket arg och besviken. -Varför? Jag hade ju gett beröm, men det enda studeranden hörde var att jag inte var nöjd. Vad beror den här reaktionen på, undrar jag?
Är det så att ungdomarna inte blir kritiserade och därför inte lär sig ta kritik, eller hör de för mycket kritik och är därför utleda på att bli kommenterade, eller blir de kritiserade på fel sätt, kanske bara med ett kort”det är bra” eller ”det där är inte bra”? -Jag har inte svar på det här, inget absolut rätt och riktigt i varje fall. Det jag kan säga i frågan baserar sig mer eller mindre på fingertoppskänsla.
Allmänt taget tycker jag mig ha märkt att förmågan att ta kritik blivit sämre. Det känns som om ungdomarna inte är vana vid att få höra att det de gjort inte duger, att det måste förbättras eller till och med göras om. Det här trots att de själva nog vet att deras prestation inte är särdeles god, att de gått där ribban är lägst. Men det här varierar stort. Somliga vill få kritik, de vill höra ett ärligt utlåtande om sitt arbete för det sporrar dem till bättre prestationer. Andra nöjer sig med att arbetet blir gjort men vill inte bli kritiserade. Tyvärr tycker jag att den senare gruppen växt.
Att undervisa betyder att en ständig utvärdering är pågående. Man utvärderar sitt eget arbete och hur det påverkar studerandenas inlärning. Man utvärderar studerandenas inlärning och deras prestationer. Den här utvärderingen är inte fullt synlig för studerandena i det dagliga arbetet. Det skulle bli en för stor stressfaktor för dem. Men helt osynlig skall den heller inte göras. Utan respons på sina prestationer tappar nog också den ivrigaste studeranden intresset för studierna. Men vad skall jag göra för att undvika situationer som den jag beskrev i början?
Ett rättesnöre kan vara att det lär behövas tio beröm för att kompensera ett negativt uttalande. Det är alltså 10 gånger lättare att göra en person missnöjd än nöjd. Beaktande detta borde jag alltså hushålla med den negativa kritiken, annars blir det svårt att komma med tiofallt mera positiv respons. För all respons, oberoende om den är bra eller dålig, skall vara uppriktig.
