Julen blir mera mångfacetterad år för år. Bakom den harmoniska familjetid och familjefrid som jag har haft turen att växa upp i, syns i min omgivning nu flera lager där alla jular inte är röda utan de är grå och de är svarta. De är oändligt obekväma och obehagliga och helst skulle många bara titta förbi julen och direkt på nyåret. De är skyddshemsstatistik och diskussioner om den övre sociala klassen som donerar gåvor till mindre bemedlade utan att inse maktstrukturerna. De är press kring julmaten och samvaron med barnbarnen som alla vill träffa, helst under julafton. Idealist som jag är tänkte jag att alla tycker om julen. Nu inser jag hur komplicerad julen egentligen är, och framförallt hur omdiskuterad och känslofylld den är. Hur kom det sig att julen blev så stor och så helig? Sällan går åsikter mera isär än då vi talar om julen, endel älskar julen, andra hatar den. Samma diskussion förs sällan kring påsk eller midsommar.
Det verkar vara svårt att lära sig tolerera många alternativ och olika lösningar. Om vi ser på julen ur flera perspektiv kan vi i större mån ge utrymme för ett mångfacetterat firande. Eller icke- firande. Varför kan vi inte frånta julen dess förväntningar och tabubelagda press och tänka oss mera midsommar? Öppna upp julhelgen för olika alternativ, den som vill kan fira med sin familj, den som vill kan fira med sina vänner, den som vill kan vara för sig själv. Och den som inte vill fira behöver inte fira. Allt är helt okej. Det tog länge innan jag – som alltid hade fått fira jul med min fina familj – förstod den som inte trivs så bra med sina familj och inte vill fira med dem. Vi har nog inte heller rätt att ifrågasätta den andras firande tror jag.
Nu när mitt eget barn lever i två familjer efter vår separation sprider vi ut firandet på flera dagar. Förväntningar på själva julafton har därför minskat och istället firar vi en längre tid. Vi firar jul hela december fram till nyår och bakar pepparkakor i olika uppsättningar, delar ut klappar i olika uppsättningar, äter i olika uppsättningar. Detta har öppnat upp för nya jultraditioner, i år firar vi två vuxna julafton på en skärgårdsö och tar med oss just den mat vi vill ha.
Jag tror vi gör det lättare för alla om vi fråntar julen dess tabubelagda pidestalstatus och godkänner att julfirandet ser olika ut. Dessutom är det du som avgör om det blir stress eller inte, det är helt okej att säga nej. Säga nu gör vi dethär på vårt sätt. Jag tycker det viktigaste under julen är friden, julfriden och den infinner sig på olika sätt för olika personer. Om den infinner sig.
