Lära för livet eller lära av livet?

Catharina

Nakna män

12 Dec , 2017, 06.00 Catharina von Schoultz

 

Jag har varit på gay-klubb. Som vanlig gift trebarnsmamma händer det inte ofta, det var faktiskt första gången. Min lärarkollega vid folkakademin i Borgå är också skådespelare och nu inför jul hade vi i personalen beslutat att tillsammans gå och se honom uppträda. Den här gången inte på en helt vanlig teaterscen, utan på en gay-klubb i Helsingfors. Dessutom helt naken. Tillsammans med fyra andra helnakna män i en musical som heter ”Alastomat kundit lavalla” (Nakna killar på scenen).

Jag hade ingen aning om vad som väntade oss, utom att musicalen skulle handla om män och spelas av män. Vanligtvis brukar jag med förväntan tala om föreställningar jag är på väg på med folk i min omgivning. Men inte den här gången. Varför? Var jag rädd för vad de skulle tänka om att jag, en medelålders kvinna, skulle gå och se på nakna män på scen. Var jag rädd för fördomar eller visade min rädsla att fördomarna egentligen fanns hos mig själv?

Vi bänkade oss alla i den lilla salen. Några åskådare mer tätt än andra, uppenbart förälskade. Musiken körde igång och skådespelarna sprang in på scen. Utan en tråd på kroppen i full belysning. Min första reaktion blev onekligen lite annorlunda än på mer traditionella teaterföreställningar. Vart ska jag titta? På de glada ansiktena, på dekoren, på rekvisitan eller får jag också titta ”dit”? Men i takt med att de verkligen professionella skådespelarna visade en fullständig naturlig närvaro, en självklarhet i sina helt blottade kroppar slappnade också vi i publiken av. Ganska snabbt kom vi över det som några kolleger beskrev som en mindre chock och började se bakom det yttre. Ta till oss av det budskap både musicalens texter men också dess yttre form ville förmedla. Vi är alla människor. Känsliga och sårbara. Lika och olika, men vi duger som vi är. En stark känsla av frihet infann sig. Och av självklarhet. Vad är det vi är så rädda för?

Manlig nakenhet är i vårt i övrigt väldigt frigjorda samhälle fortfarande mycket ovanligt, ja nästan tabu. Varför är det så? Ligger den sneda maktbalansen mellan könen just där? Att kvinnors kroppar anses som allmän egendom, där tolkningsföreträdet ligger hos betraktaren, medan den manliga kroppen är mannens egen. Som enbart han har rätt till och kontroll över. Är då män som blottar sina kroppar en form av svikare i den macho-kultur som den nu aktuella metoo-rörelsen så tydligt lyft fram? Män som avslöjar myten om den starka mannen.
Just därför behövs de nakna männen.

, ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.