Lära för livet eller lära av livet?

Liselott

Om 100 år

6 Dec , 2017, 08.45 liselottsundback

 

I skrivande stund är festen i full gång, vi hyllar hundraåringen Finland. Vi har gjort det hela året i olika avseenden. Och visst ska vi fira det, vara tacksamma och glada. Men såhär i festyrseln ska det också finnas rum för att se framåt och spekulera, var är vi om 100 år? 

Undrar om vi kanske har ett minskat rysshat om 100 år. Har vi insett att den gemene ryssen inte kan stå till svars för vad landsmännen gjorde i tiderna? Samtidigt kommer den provocerande östgrannen som stat inte att försvinna under de kommande 100 åren.

Men som evig idealist tänker jag att vi kan ha ett starkt välfungerande samarbete österut, både vad gäller handel, turism och  utbildning. Om 100 år har vi en tågbana mellan Helsingfors och Kotka. Kanske ett maglev-tåg i stil med Shanghai. Eller vänta, åker vi tåg om 100 år? Kanske vi åker tunnel mellan Helsingfors – Tallinn. Och Åbo-Stockholm och övriga Norden kommer oss närmare.

Undrar om vi fortfarande har ett kors i vår finska flagga om 100 år? Muslimerna ökar, enligt en prognos är 25% av svenskarna muslimer år 2065, hur månne det är ytterligare några årtionden framåt i Finland? För att inte tala om sekulariseringen.

Det 200 åriga Finland kommer att vara mångfaldigt och tillåta en mänsklig mångfald både vad gäller sexuell läggning, kön, språk, nationalitet, religion. Mera toleranta för mångfald överlag. Vi med.

Om 100 år kommer Metoo-kampanjen att ses som en milstolpe för människans integritet oberoende av kön, också i Finland. Och i Svenskfinland.

Ja Svenskfinland. Hur tror ni det går för svenskan? Den obligatoriska skolsvenskan finns inte kvar, tror jag. Om 100 år vill jag se en fungerande tvåspråkighet där det finns rum för båda språken och en respekt i språkdiskussionen som saknas idag, från båda sidorna. 

Svåra spekulationer. Tänk om det går bakåt? Om vi förlorar vår självständighet? Om alpackorna på Tölö torg inte vinner? Om inkomstskillnaderna fortsätter att öka, om samhället fortsätter att polariseras? Om vi fräter sönder den nordiska välfärdsstaten eller glömmer gratis grundskola och skolmat? Men nu ska vi inte bli för tungsinta. Som medåkare och mednjutare av detta underbara land och vår självständighet har jag ett ansvar och ska försöka göra mitt yttersta för att vi om 100 år fortsätter gå framåt, inte bakåt.

Nu ska vi fira. 100, fina, farliga, fruktansvärda, framgångsrika, finländska år. Igår när Finlandia spelades i radion diskuterade vi kompositören med mitt barn, 8- åringen som lärt sig om Finlands 100- åriga historia i skolan och jag frågar:

Vet du vad dethär är för sång? Joo, det är dendär daaaaaa-dammmm, daaaaaa-dammmmm.

Mmm, Finlandia. Vet du vem som skrivit den? Nå dendär Sauli Niinistö! Aj nej han var ju inte född för 100 år sen. De var dendär Sccchvinhuvud! Eller Zzzacharias Topelius! Var det inte han? Aj nej utan Jean Sibelius. Jooo! Jean the sheep (barnfamiljsskämt). 

Skål Niinistö, Svinhufvud, Topelius och Sibelius! Och alla viktiga kvinnor. Skål! 

Läs också

Kommenteringen är stängd.