Vi kramar om varandra när vi ses. Under de år som gått har vi blivit riktigt goda vänner. Jag ser att vi blir äldre men så snart diskussionen tar fart finns där fortfarande samma glöd. Jag älskar de här människorna som brinner för sin sak! De första timmarna känns det lite jobbigt med språken. Jag får anstränga mig för att förstå. Men när öronen vant sig så märker jag min egen iver. Jag är på planeringsmöte i Oslo. Som medlem i sekretariatet för Nordiskt vänortssamarbete i förskolan håller vi på att planera följande vänortskonferens som ska gå av stapeln i Ålesund i början av september nästa år. Det här har jag hållit på med i över tio år nu. Ett väldigt fint samarbete mellan nordiska vänorter som många kunde ta modell av. Jag ska berätta om vårt format.
Vi ordnar en konferens per år, turvis i de nordiska vänorterna. Konferensen riktar sig till pedagoger och ledare i den nordiska förskolan, dvs. småbarnsfostran. Nu håller vi på att slå fast temat. Det gör vi genom att lyfta fram vad som är aktuellt inom den här branchen i de olika länderna. ’Det hjärtat är fullt av talar munnen’. Just nu oroar vi oss för de ekonomiska krafter som ligger bakom den utveckling vi anar inom småbarnsfostran. Vi har hört att det viskas om ’baby-pisa’ och vi har förstått att några av våra nordiska länder visat intresse för testandet av barn under skolåldern. Därför vill vi på nästa konferens lyfta fram det unika som finns i våra nordiska förskolor (daghem). Det som är vår styrka och som vi på inget vis vill förlora.
När temat för konferensen har bestämts så funderar vi på föreläsare. Varje konferens ska inledas med en föreläsning baserad på forskning. Vid årets konferens som ordnades i Lahtis i september hade vi Lasse Lipponen från Helsingfors universitet som huvudföreläsare. Hans föreläsning låg som grund för den fortsatta konferensen.
Så är det dags att planera hurdana workshopar de olika vänorterna ska bidra med. Vi funderar på underrubriker till huvudtemat. Vad är styrkan i den nordiska förskolan? Vad är det som vi absolut vill värna om? När underrubrikerna är fastslagna är det dags att dela ut workshoparna till de olika vänorterna. Varje vänort ska ta med sig två workshops till konferensen. I tur och ordning väljer medlemmarna i sekretariatet först en workshop, och sedan under andra varvet en till. Valen baserar sig på det kunnande man för tillfället anser att det finns på den egna vänorten. Det är nämligen pedagogerna ute i verksamheten som ska hålla workshoparna. Varje konferensdeltagare deltar i två workshopar under en konferens.
Det tredje och mest uppskattade momentet på våra vänortskonferenser är studiebesöken på daghemmen. Varje konferensdeltagare gör två studiebesök. Aldrig är diskussionen så ivrig som då. Kamerorna blixtrar när pedagogerna hittar konkreta idéer att ta med sig till sitt eget daghem någon annanstans i Norden.
Varje konferens har också ett kulturellt inslag. I år besökte vi Konstmuséet i Lahtis. Naturligtvis avslutar vi konferensen med en god konferensmiddag där vi umgås med våra nordiska vänner under friare omständigheter. När goda vänner möts är det fest!
Under de år jag deltagit i sekretariatet för detta nordiska vänortssamarbete har jag verkligen lärt mig att uppskatta vår nordiska gemenskap. Jag har fått många impulser från det som varit annorlunda men framförallt insett hur oändligt mycket vi har gemensamt. Jag har fått känna att våra allra bästa vänner är våra nordiska vänner. Därför kommer vi igen att krama om varandra när vi skiljs i eftermiddag och tacka så innerligt för två givande dagar. Till dess vi möts igen ses vi främst i de sociala medierna. Men jag vet att glädjen blir stor igen när vi ses i höst i Ålesund.
Så är det med bästa vänner.
Av Karin Ihalainen
