Tanketid och tankefrid. Vårt samhälle går miste om en långsam analytisk utvecklingsprocess då det inte finns tid och rum för den fria tanken. Eller rättare sagt då vi inte ger tid och rum för den fria tanken. Tanketempot i vår civilisation gör visserligen att den utvecklas snabbt men klarar vi i längden av att tänka under denna press? Att prestera tankar på löpande band? Utan tid till eftertanke.
Att filosofera utan mål, låta tanken ströva sakta och våga sväva fritt, det är en förutsättning för att utvecklas. I likhet med den stora bilden- samhället- går många processer, projekt, arbetsplatser och grupper miste om det som kunde uppnås om vi bara gav oss tid att tänka. Visst behöver vi också styrd tanketid och tillfällen då vi tänker för ett mål, men kunde vi sträva till att utöka den fria tanketiden?
Jag tycker om när folk säger stopp, vänta, vi måste tänka lite eller detta är inte riktigt genomtänkt och vi behöver mera tid att tänka. Men också folk som vågar kasta ut halvfärdiga tankar, blotta sin tankeprocess och sina staplande idéer, ni vet när man säger det här är kanske inte så genomtänkt men hur låter tanken? Eller när folk tänker fel och inser att nej såhär blir det inte bra, nu tänkte jag helt fel. Och visst är tänkande ett privilegium i arbetslivet och få förunnat, men kanske det är just tänkandet som borde få mera plats i en digitaliserad och robotiserad värld då många av dagens yrken går i graven.
Tankefrid och tanketid ger kanske inte snabba svar eller direkta pengar men är en värdefull och nödvändig investering för vår framtida samhällsutveckling. Detta är en uppmaning till ökad tanketid och tankefrid, en eloge till den fria tanken som vi lätt lämnar bort för vi är så upptagna med att tänka på annat.
