Min Arbis-kurslärare e-postar mig och påminner om föredraget nästa tisdag. Som en del av den pågående kursen ska vi fördjupa oss i en pedagogs tankar. Jag har valt Ivan Illich, en civilisationskritiker som ifrågasatte och rakt ut kritiserade skolan som institution.
Han skrev ju verket Samhälle utan skola- lögnen om skolans nödvändighet (1971) och hävdade att skolan är skapad som ett system där medelklassen dikterar vad t.ex allmänbildning är. Han förespråkade en hårdare konkurrens mellan lärare och kritiserade läraryrket. Istället tyckte han vem som helst kunde få erbjuda sin undervisning och i den fria konkurrensen väljer eleven vilken lärares kurs hen läser.
Illich menade också att elever och studerande hellre samlas i grupper med likalärande dvs. personer med samma inlärningsförmågor- och intresse. Dessa personer samlas sedan för att förkovra sig inom ett område i sin egen takt istället för att alla i en skola ska manglas igenom allt. Och idag ser vi t.ex större MOOC- satsningar där minsta gemensamma faktor är intresset att lära sig samma sak oberoende av geografiska gränser.
Vidare har vi på vår Arbiskurs tittat på hur just denhär pedagogen skulle ha sett på vår nya läroplan för grundskolan. Jag tror att Illich hade tyckt om det han sett vad gäller indiviudalisering, differentiering, fenomenbaserat och framförallt läraren som handledare. Vi har visserligen inte (ännu) ett samhälle utan skola och visst har dagens skolform starkt institutionellt stöd och ett liksom heligt skydd. Nu är ni gamla pedagogiska rävar säkert skeptiska till Illich och hans kritik. Men visst är det en intressant tanke att liksom titta uppifrån på samhällets pusselbitar och leka med tanken att vi inte skulle ha en skola, vi skulle ha ett samhälle utan skola, vi skulle ha gjort skolan onödig.
Det intressanta i Illichs teori var ju att han sällan ifrågasatte lärandet, utan mera sättet vi lär oss på i skolan, formen för lärandet. Och jag tycker det är sunt att kritisera ibland och titta på något som i våra öron låter som en galen idé, varför skulle vi ha ett samhälle utan skola? För så kändes också www och månresor för en tid sen. Eller mera konkret i skolkontext att barnen skulle ha rättigheter, vilket idag är en självklarhet. Så jag tror att vi aldrig ska säga aldrig.
