Lära för livet eller lära av livet?

Siv

Piskan och moroten

24 maj , 2017, 07.02 Siv Ekström

 

Det är inte bara en gång som man igen fått höra om piskan och moroten. Nu när Finlands folk måste sparkas i gång, de måste börja jobba, de måste verkligen börja anstränga sig. Höga gubbar på höga hästar uttalar sig i TV om Finlands ekonomiska situation och förklarar att det är piska och morot som krävs. Genast ser man för sin inre syn bilden av åsnan som strävar framåt mot den morot som hänger i ett snöre framför den. Den listiga åsneföraren som har kommit på detta fiffiga knep sitter antingen på åsnan eller i en vagn efter.

Den där skämtteckningen saknar ofta piska. Det fungerar tydligen riktigt bra med bara moroten, för åsnan knallar på och går. Jag kan inte låta bli att tänka att åsneföraren är fiffigare än våra politiska ledare. Men antagligen litar dagens politiker inte på att ”folket” går på det där med moroten, utan man måste för säkerhets skull piska litet också.

Vad säger det om de här ledarnas uppfattning om ”det finska folket”? Själva är de ansvarsfulla och kunniga eller hur, de som talar om för oss andra hur saker och ting ska skötas. Men vi, ”folket”, vi är både lata och dumma. Dummare än åsnor som inte ens lockas av en smaskig morot utan som behöver PISKAS för att vi ska börja röra på oss. Det räcker liksom inte att piska och slå utan vi måste förödmjukas också. Vi ska känna oss dumma och ovetande, och av rädsla ska vi fås att slita och anstränga oss med mindre lön och semester än förut. Vilka vetenskapliga undersökningar finns det som styrker att det här är en resultatringande metod? När är det som människor presterar bäst? När de är rädda och hunsade (och kanske hungriga) eller när de trivs och känner sig uppskattade?

Vem är det riktigt som är åsnan här?

Siv Ekström

, ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.