Lära för livet eller lära av livet?

Jonas

Historiska exempel

18 apr , 2017, 21.26 jonasahlskog

 

Ibland försöker vi möta nya situationer genom paralleller till historiska exempel. Som i diskussionen om flyktingkrisen: Finland tog ju emot 400 000 flyktingar från Karelen efter kriget, så visst kan väl Finland radikalt öka sitt nuvarande flyktingmottagande? Tanken med dylika paralleller är ofta att det historiska exemplet etablerar en regel som skall följas. Så och så gjorde vi tidigare och nu står vi inför en liknande situation som påbjuder samma sorts handlande. Efter kriget visade finländarna medmänsklighet mot flyktingarna från Karelen – samma medmänsklighet skall nu uppammas för flyktingarna som står vid vår dörr idag.

 

Paralleller kan å ena sidan fungera bra för att ge historiskt djup till en närsynt diskussion, men det är å andra sidan svårt att se hur parallellerna skulle kunna åstadkomma stora förändringar i vårt tänkande. Ta frågan om medmänsklighet som exempel: vi kan omöjligen uppväcka medmänsklighet genom att hänvisa till en regel eftersom tvivlaren ifrågasätter om regeln alls gäller. Parallellerna får kraft bara om vi redan erkänner att vår aktuella situation är tillräckligt lik det historiska exemplet, och det är förstås just detta som tvivlaren betvivlar. Faktum är att historien inte upprepar sig så det är alltid möjligt att argumentera för att situationen inte är den samma. Paralleller till historiska exempel kan, med andra ord, omöjligen tvinga vårt tänkande i en riktning som det inte vill ta. Samtidigt kanske vi gör hela frågan en björntjänst: istället för att diskutera hur vi kan hjälpa konkreta människor i nöd, hamnade vi in i en diskussion om det är rätt att jämföra 1940-talets karelare med dagens irakier.

Läs också

Kommenteringen är stängd.