Hennes ansikte lyser upp i ett stort leende.
– Så trevligt att du kommer och hälsar på! Hur visste du att jag var här?
Jag undrar för mig själv vad hennes ord betyder; i vilken situation, på vilken plats ser hon sig vara? Jag kan inte vara säker på att hon faktiskt vet vem jag är men det är inte så viktigt. Huvudsaken att hon blir glad när jag kommer. Och det blir hon alltid.
Någon gång frågar hon vem jag är.
– Gissa!
– Min dotter?
– Rätt. Vilken av dem?
– Oj, nu kommer jag inte ihåg namnen, skrattar hon lite förläget.
– Tre bokstäver, börjar på m.
Den tankeleken är hon bra på, det är så vi löser korsord tillsammans.
– Mia!
– Den andra.
Och då kommer hon ihåg mitt namn. Och så skrattar hon riktigt gott.
Jag hoppas att det skrattet finns också inne i henne, att hon är just så lättsam till sinnes som hon ger uttryck för att vara.
Moa
