På samma sätt som en av medborgarinstitutens uppgifter är att erbjuda sådan kunskap som du inte aktivt söker efter eller ens är medveten om att du behöver, är en av bibliotekens uppgifter att visa vägen till nya läsupplevelser med nya insikter. Vi har lyxen att ha ett eget bibliotek på vårt arbis. Strax före jul fick jag ett mejl av bibliotekarien Ylva som upplyste mig om att hon just fått in en bok som hon trodde skulle intressera mig: Hjärnstark. Du som är intresserad av motion, skrev hon.
Motion? Den såg ju ut att handla om hjärnan. Eller hade det kommit med ett h för mycket, kanske boken hette Järnstark? Hur som helst, hon hade lyckats väcka min nyfikenhet och följande gång jag hade ett ärende ner till bottenvåningen passade jag på att slinka in till bibban för att ta mig en titt på boken.
Ylva hade rätt. Boken var för mig, jag läser gärna populärvetenskapliga böcker om hälsa. Och namnet var helt korrekt; underrubriken Hur motion och träning stärker din hjärna gav genast en klarare bild av vad den handlade om. Det är förstås inget nytt under solen att motion är bra för hälsan men det är intressant att läsa om de senaste forskningsrönen på det här området, i synnerhet om vad som konkret händer i hjärnan när vi rör på oss.
En av de många saker som jag började fundera på var sambandet mellan motion och stresstålighet. Det är ju faktiskt två fenomen som vi talar väldigt mycket om, dels att vi – och då menar jag människor i dagens samhälle – inte rör på oss i samma utsträckning som redan några generationer tidigare gjorde, dels att vi hela tiden känner oss stressade. Hur ofta säger vi inte: Jag borde motionera mera men jag hinner inte. Författaren Anders Hansen menar att vi just därför måste röra på oss. Han hävdar att en halvtimmes rask promenad gör att vi klarar av den arbetsmängd vi nyss hade framför oss på kortare tid än om vi orörliga hade tagit oss an den. Vid måttlig motion, t.ex. en rask promenad, märks effekten på hjärnan både under själva promenaden och ett par timmar efteråt.
Detta måste naturligtvis testas innan jag sväljer det med hull och hår. Följaktligen: Nästa gång någon av mina duktiga medarbetare kommer in på mitt rum och ger uttryck för stress, tar jag dem resolut ut på en promenad. Eller om vädret inte tillåter det kan vi naturligtvis också trava upp och ner i trapporna – vi har till all lycka sex våningar att tillryggalägga!
Moa
