Måndag morgon. Jag vaknar fem minuter innan väckarklockan ringer och känner mig utsövd. Inte så illa att börja veckan på det viset, tänker jag nöjd. Ett par minusgrader ute är inte så illa det heller och jag njuter av morgonpromenaden med hundarna. Luften är frisk och naturen tyst; det enda som hörs är mina nabbade kängor som knastrar i snön. Grannens hund Ronja som välkomnande brukar yla när vi går förbi har tydligen sovmorgon i dag. Eller så är hon redan ute och jagar harar.
Vid morgonkaffet klickar jag upp dagens tidning och kollar på sidan 2 vilken blogg som citerats. Och DÅ knakar min perfekta morgon i fogarna! DÅ inser jag att det är min tur att blogga just i dag. Hur hade jag kunnat missa det? Och vad ska jag skriva om? Min hjärna är visserligen inte tom – tvärtom råder det trängsel där – men att kunna sovra fram något vettigt ur mängden känns ”utmanande”, som det så vackert heter på vårt andra inhemska.
Se möjligheterna, säger jag till mig själv. Jag har jag en tvåochenhalvtimmes tågresa framför mig till Bildningsalliansens möte i Tammerfors, Svenskfinlands centrum. Jag har alltså oceaner av tid. Men först måste jag ändå beta av den e-post som dykt upp under veckoslutet. Märkligt att det hinner samla sig post också under veckans så kallade lediga dagar. Ok, visst jobbade jag också själv ett par timmar i går men måste alla andra också göra det?!?
Jag brukar faktiskt försöka skjuta arbetet åt sidan under veckosluten. Därför har jag fortsättningsvis, så opraktiskt det än är, två mobiltelefoner. Jag vill konkret kunna sätta undan mitt arbete då jag är ledig. Och jag tror på allvar att jag är en bättre ledare då min hjärna får ta paus från arbetet med jämna mellanrum. Ibland lyckas det förstås inte men jag har upptäckt ett bra recept som funkar för mig: att lyssna på ljudböcker. För mig går det snabbare att bli indragen i bokens värld då jag lyssnar än då jag själv slår upp en bok för att börja läsa. Den kan dessutom spela på medan jag lagar mat eller pysslar med något annat som inte kräver min fulla koncentration. Och på kvällen jag kan ställa in den att stoppa efter en halvtimme då jag troligtvis redan har somnat.
Nu spelar den däremot inte, nu håller oceanerna av tid på att ta slut och Tammerfors närmar sig med pendolinofart.
Moa
