”Det här är tydligen ditt arbetsrum”, sa maken en kväll när jag stökade i köket. ”Nej!” svarade jag rätt ampert. Köket är INTE mitt arbetsrum.
Men i sanningens namn tillbringar jag rätt mycket tid där. Maten ska lagas, diskmaskinen tömmas. Blir det några extra minuter ledig tid hittar jag ofta på något nytt. Kanske man kunde testa ett nytt recept? Förbereda morgondagens middag? Dra ihop en sats semlor? Och när det är klart blir man sittande vid köksbordet för att man är så trött att man inte orkar masa sig någon annanstans.
Jag älskar att tända ljus och ha ordning i vardagsrummet. Kvällstid ska mysfaktorn vara hög i vardagsrummet. Det ska kännas inbjudande att slå sig ned. I jultider ska jag njuta av julbelysningen, på våren är det tulpanerna som lockar ögat. Många gånger drömmer jag om hur jag ska sitta i fåtöljen och slänga upp fötterna på soffbordet. På fredagkväll ska jag göra det med ett glas vin i handen.
Ett glas vin får jag nog på fredagkväll, men dessvärre inmundigas det oftast stående i köket. Om man står i köket hela kvällen är det de facto rätt svårt att slänga upp fötterna på soffbordet i vardagsrummet.
Det är något med mig och Marta och Maria. Få kvinnor i bibeln har väl fått så mycket ovett över sig som Marta som ”bara” stod i köket och tjänade. När jag väljer mellan Marta och Maria väljer jag väldigt ensidigt. Det är något jag missat och det är att ibland förstå att välja den goda delen. Finns det något jag ännu ska hinna med är det att vara mera Maria och mindre Marta. För vad gör man med ett soffbord om man inte slänger upp fötterna på det?
Bilden är arrangerad.
