I min vardag arbetar jag med invandrare och asylsökande på Borgå folkakademi. Bland elever och personal har vi många nationaliteter, många kulturer och också många religioner representerade. Det är intressant och roligt, men kräver också en del utöver det vanliga.
När man lever i en mångkulturell miljö gäller det att vara lyhörd. Att lyssna ordentligt på vad den andra säger och att vara extra noga med de signaler man själv sänder ut. Att förstå att det kan finnas skillnad i det man rent konkret säger och det man egentligen menar, och att den här skillnaden ofta är kulturellt betingad. För vi har alla en form av filter vi genomsilar vår kommunikation igenom, och beroende på hur filtret ser ut blir resultatet olika. Med olika filter och särskilt om man inte är medveten om att dessa finns är risken för missförstånd överhängande.
I vår skola arbetar vi med att göra våra respektive filter synliga för varandra. Att vara tydliga med vad vi menar då vi säger något. Det är inte alltid det lättaste. För hur ska man se något som för en själv är en självklarhet. Så given att man har svårt att se att det inte handlar om en generell sanning eller livsväg utan att det är bara en möjlighet av oändligt många andra vägar vi hade kunnat ta. Att den andra inte alls ser just mitt synsätt eller mitt sätt att göra saker på som det enda rätta.
Det är först när man accepterar att olika vägar finns som den sanna respekten kan träda in. Men att acceptera ATT olika vägar och synsätt finns är inte samma sak som att godkänna dem alla. Inte alls. Det finns goda vägar och dåliga vägar. Vilket som är vad beror ofta på det sammanhang vi lever i.
Det är här vårt ansvar som representanter för det finländska samhället blir tydligt. Och det här ansvaret gäller oss alla, inte bara oss som arbetar med integration. Alla är vi medmänniskor. Vi kan alla visa de nykomna vilka vägar och vilka sätt att samverka som gäller här hos oss. Vad som behövs för att kunna leva som en fullvärdig och respekterad medlem i Finland. Det kan vara från att hjälpa någon att hitta bland kryddburkarna i butiken till att tala om den jämlikhet och rättvisa vårt samhälle bygger på.
När vi vågar närma oss varandra kommer vi att vara mindre rädda för det vi upplever som främmande. Vi kommer att se att likheterna mellan oss är större än olikheterna, att vi sist och slutligen är ganska lika vi människor oberoende av bakgrund. Och det bästa – vi kommer att lära oss minst lika mycket själva och så småningom breddas vyerna i hela samhället och vi blir öppnare för det vi till en början upplevde som en olikhet.
Jag hoppas att de människor som nu söker sin tillflykt till vårt land kan öppna våra ögon. Få oss att se det värdefulla vi har och få oss att förstå att vi alla är medmänniskor. Att vi trots att vi ser olika ut och talar olika språk för det mesta har samma dröm i livet. Drömmen om att få leva i god gemenskap med varandra, att få se våra barn glada och trygga. Det är genom våra handlingar vi bygger vår framtid.
