Nu har denna före detta revolterande, halvt anarkistiska punkrockare fått sig en rejäl tankeställare. Denna vecka har jag agerat värd för Danjin Malinovic, en skådespelare från Helsingborg (SVE). Jag har lärt mig så mycket och skäms över massor som jag gjort i ren frustration som tonåring.
Det är med en viss avsky och väldigt generat som jag tittar tillbaka på mitt eget beteende, aggressionerna och gnället som jag mobiliserade upp i tonåren. Jag hade anlitat honom för två evenemang för #G18prat i Helsingfors och Vasa var han framförde sin självbiografiska monolog ”Var är mitt hem?”.
Danjin flydde med sin familj som en liten pojke från Derventa i Bosnien-Herzegovina till Moskva vart hans far tvingats fly redan tidigare. Hans pappa är ortodox och mamma katolik. Pappan pressades att mörda sin ”smutsiga familj” (som en sann ortodox) men valde istället att skona deras liv och fly till Moskva.
När familjen återförenas efter knappt två år i Moskva, blir mamman småningom misshandlad av maskerade män i sovrummet, pappan misshandlad i vardagsrummet och Danjin och hans syster fastbundna vid en stol i sitt sovrum. Misshandlarna var polisen, det hade blivit dags att fly igen.
Efter många om och men, kroatiska pass och flera års väntan fick Danjin och hans familj uppehållstillstånd i Sverige. Danjin hade äntligen fått en laglig existens, han fanns, han hade fått ett hem. Idag jobbar han som skådespelare och bygger upp ett nytt liv för sig i Helsingborg.
Jag frågade honom hur han tycker att vi skall bemöta de flyktingar som vi kommer i kontakt med idag?
-”Gör inget speciellt, behandla dem som de medmänniskor de är. Bry dig och välj att göra rätt”. Svårare än så är det faktiskt inte. Om vi bryr oss om varandra, vi vet skillnad på rätt och fel. Vi väljer att göra det som är rätt så då blir livet bättre för oss alla. Det värsta vi kan göra är att inte bry oss, att vi inte tar reda på, att vi inte frågar eller försöker hjälpa till innan vi fattar våra beslut. Det som vi alla bör komma ihåg är att alla är någon! Alla har en unik berättelse och det enda vi behöver göra är att lyssna.
Danjin växte upp i ett krig, med misshandel, ett brinnande intresse för fotboll och dataspel precis som vilken annan kille som helst. Idag har han funnit sitt hem. Jag frågade honom vem han hejar på när Sverige möter Bosnien i fotboll, men den frågan kunde han inte ännu svara på. Han är kanske den enda som hejar på domarn i den matchen?
attityder, Finland, förändring, hållbar utveckling, Invandring, livserfarenhet
