Jag kan se framför mig hur ryttarna red in på gården, kan höra hovarnas klapper mot kullerstenarna. I de smala korridorerna frasade klänningstygen och i ugnarna sprakade eldar för att värma upp rummen. Höga väggar och små fönster – mörkt och inte så varmt. Mina romantiska bilder av att leva i ett slott krusas av den verklighet som kryper fram då jag lär mig mer av hurdant livet verkligen var.
Ansikte och händer tvättade man regelbundet, men inte kroppen. Ibland tvättade man sig dock, och då bars det in vatten i ett kar i rummet. Först badade slottsherren, sedan slottsfrun, sedan barnen, sedan tjänstefolket osv osv. Toaletter fanns och det var ju alltid en fördel. Nackdelen kanske den att de var placerade en bit utanför slottsväggen, så att när det kom prominenta gäster så fick man putsa fasaden – ja, ni förstår säkert hur jag menar.
Mörka fängelseceller, med fotbojor i rummen om det skulle behövas, galler och kalla golv minskar snabbt på min romantiska bild av slottslivet. Men i slottssalen kan jag nästan höra skratten och känna doften av maten och när festen är över blåses stearinljusen ut och tystnaden lägger sig.
Åbo slott är väl värt ett besök!
Kati
