Den här onda drömmen vill jag vakna ur fort. För det kan ju inte vara verklighet att Finland och Sverige och för all del alla de nordiska länderna ska praktisera en fullkomligt omänsklig politik när det gäller flyktingars situation. Hur kan man hitta på att föra en så kallad signalpolitik på bekostnad av så många människors liv och hälsa?
Ett efter ett passerar fallen revy i våra massmedier. Är det inte kvinnor som fallit offer för människohandel som utvisas till sina hemländer där förövaren står och väntar bakom nästa knut för att åter sätta klorna i sitt offer, så är det unga starka män som kommit hit och fått asyl som nu inte kan återförenas med sina familjer. För att inte tala om minderåriga som inte kan få hit sina föräldrar. Vart har medmänskligheten och solidariteten tagit vägen? Hur kan värderingar som verkade allmänt accepterade ännu för bara ett år sedan plötsligt ha blivit helt undanskuffade?
Även om vi bortser från de numera gammalmodiga(?) begreppen medmänsklighet och solidaritet så skulle det ju finnas ekonomiska, helt ”sakliga” skäl för att se till att alla som fått asyl hastigt och bekvämt skulle få ta hit sina familjer. För det första behöver Finland mera folk. Jaha, här finns hela familjer att hämta, med en fix och färdig barnaskara som inte vill annat än växa upp och gå i skola och bli nyttiga samhällsmedborgare i det här landet. De unga föräldrarna är också beredda att göra en samhällsinsats. De vill ha jobb så att de kan leva ett normalt och tryggt liv och skapa en bra framtid för sina barn.
För det andra är det, som det brukar heta, kontraproduktivt att förvägra en människa som just fått asyl möjligheten att återförenas med sin familj. Var och en kan känna efter. Hur bra skulle du själv kunna ta itu med att integrera dig i ett främmande land och lära dig ett nytt och obegripligt språk om du dagligen och stundligen längtar efter dina barn och din maka/make? Om du konstant tänker på dem och oroar dig för dem och inser att ni aldrig kommer att kunna leva ihop mer. Nej just det, inte skulle det gå så bra. Och du skulle få sömnproblem och bli sjukskriven och inte kunna utbilda dig och inte få det där jobbet du behöver för att kunna försörja dig själv. Det framstår som om den beviljade asylen inte alls är den medmänskliga hjälpen den är avsedd att vara, utan ett straff för att man haft det dåliga omdömet att söka sig hit.
Väck mig ur den här mardrömmen!
Siv Ekström
Passligt nog hittar man den här artikeln på Hbl idag:
https://www.hbl.fi/artikel/professor-till-au-manniskorattsdomstolen-skulle-falla-finland/
Hoppas, hoppas att några som fått negativt besked på tveksamma grunder anmäler så statsministern får som han vill. (Han har ju sagt att Migri gör som de vill och sen får domstolar rätta till det som blir fel).
”Hur bra skulle du själv kunna ta itu med att integrera dig i ett främmande land och lära dig ett nytt och obegripligt språk om du dagligen och stundligen längtar efter dina barn och din maka/make?”
Jag tror jag skulle integreras väldigt fort om jag visste att genast som jag lärt mig språket samt försörjer mig själv, så får jag hämta familjen till mig.
Många av våra nya invandrare kommer från kulturer som är väldigt olika vår. Det skulle inte skada om det ställdes klara men rimliga krav.
Hur länge står staten till tjänst med tolkningstjänster? Kunde vara tidsbestämt, tex. 2 år. Efter det förutsätts man kunna språket eller så får man själv stå för tolkningskostnaderna.
Asyl kunde alltid beviljas temporärt, med det tillägget att om asylbehovet försvinner, så får man automatiskt fortsatt uppehållstillstånd om man inte gjort något brott samt står själv för sitt uppehälle.
Med enkla metoder kunde man skapa incentiv för att integreras, samtidigt som man tog udden av det mesta av kritiken
Du har alldeles rätt i att det bör ställas klara krav, det är vi inte så duktiga på här i landet. Nu vet många invandrare inte vad som förväntas av dem för att ingen berättar det tydligt och det uppstår situationer där den s k ursprungsbefolkningen reagerar mycket negativt för att invandraren gör ”fel”. Men om ingen berättat vad som är ”rätt” är det svårt att gissa sig till det. Och resultatet är en konflikt som ingendera riktigt förstår varför den uppstått.
Skulle du automatiskt veta hur du ska bete dig i t ex ett beduinläger för att passa in?
Har du Fred Flinta bott utomlands i ett land var du inte förstår språket och kan tolka kulturen? Har du gjort det ensam dessutom? Om inte, tror jag du har svårt att föreställa dig hur mycket energi det går bara till att ta in allt det nya och samtidigt oroa sig för sin familj, för att inte tala om all kraft längtan efter sina kära tar. Har du ingen att dela det med blir det för mycket för många och de går under till slut. Med sina egna nära går integrationen enklare – det borde inte vara så svårt för någon att förstå.