Jag lyssnade på Sveriges tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt häromdagen. Han sade ungefär så här: ”Ensamma arga män är ett hot mot vårt samhälle. Män som blir vilsna i det moderna samhället. Som har svårt att finna sin plats, att bli respekterade, att känna en mening i ett liv som blivit så komplicerat. Som lever vid sidan av samhället, kanske utan arbete eller åtminstone utan ett arbete de känner för. Som har svårt med relationer till andra människor, till kvinnor, som känner sig utanför och som möter det med aggressivitet. Inte mot sig själv utan mot samhället utanför. Den typen av ensamma arga män är ett stort hot mot våra öppna samhällen.”
Vi försöker förklara det obehagliga som händer i världen just nu med religion eller med politik. Gärna genom att peka finger på de andra. De andra som en orsak till allt elände. Det är lättare så. Lättare än att se sig själv i spegeln.
Men vi måste. Jag tror det är hög tid för nästa steg i feminismen, eller equalitismen som jag skulle föredra att kalla jämställdhetsarbetet. Feminism 2.0. Det handlar inte längre enbart om jämställdhet mellan kvinnor och män utan om den mellan män och män. Om att män måste respektera och stöda varandra. Också de män som är ”svaga”. Om att ensam inte är stark. Att bita ihop och tiga inte är en dygd. Hur ge de ensamma arga männen självrespekten tillbaka, hur få dem att kanalisera sin energi på ett konstruktivt sätt? Hur få dem att våga erkänna sin svaghet utan att de upplever att de därmed förlorar sin manlighet? För det verkar vara det värsta en man kan råka ut för – att hans manlighet ifrågasätts. Särskilt om den som ifrågasätter är en annan man. Och då kan han drivas till nästan vad som helst. En del med religionen eller nationalismen som täckmantel, andra utan. En titt på statistiken över begångna våldsbrott bekräftar att männen är överrepresenterade och vårt eget land ligger tyvärr i topp vad gäller t ex kvinnomisshandel.
Det här är en angelägen fråga att lyfta upp av de många tankesmedjor vi har i vårt land. Men det är inte en fråga som i första hand ska drivas av kvinnodrivna feministnätverk. Det här måste männen sköta. Också fast det tar emot och kräver en öppenhet och ärlighet gällande den egna svagheten. Något män genom tiderna fostrats att på att alla sätt dölja. Hög tid för en omvärdering. För allas bästa.
