Flera år jobbade jag internationellt och småningom fann jag mig i mitt arbete allt mer på det nationella planet och framför allt med unga uppstart företag i Finland. I november 2015 sadlade jag om och mitt arbete tar mig idag runt omkring Svenskfinland.
Under denna tid har jag tagit del av en mängd olika aktiviteter som riktar sig mot organisationer, föreningar och förbund i Svenskfinland. Det som slår mig är att vid de tillfällen jag tagit del av, och de många kvalitativa och informativa tillställningar som ordnas, är frånvaron av de unga i publiken märkbar.
Jag önskar vi hade en högre aktivitet och delaktighet bland de unga som vi omges av. Vi har många organisationer och föreningar idag som gör ett ypperligt arbete mot just dagens ungdomar. Det är absolut inget fel med en mogen publik men det som oroar mig är var alla unga är? Jag kan inte sätta mitt finger på problemet men det ter sig som att budskapet och möjligheterna som erbjuds inte når de unga idag eller så är de inte intresserade? Vad behöver de unga? Vad berör dem? Vad förväntar de sig? Vad krävs för att vi kan aktivera flera unga på svenska i Finland idag? Pratar vi fel språk i fel kanaler? Massor med frågor flyger omkring men tyvärr är det tunnsått med svar.
Vi har massa med förmågor, talanger, energi, insikter och åsikter bland de unga idag. Som mentor för just unga inom ramen för Suomen mentorit r.y.s verksamhet har jag fått insyn i den fantastiska latenta kapacitet som de unga besitter. Det låter dramatiskt men för Svenskfinlands överlevnad och framtid ser jag det som synnerligen viktigt att vi når de unga i vårt samhälle idag, att vi får dem aktiverade och intresserade. Många föreningar och organisationer gör ett jättebra jobb med detta redan nu. Svenskfinland har inte råd med ett ställningskrig mot det finska Finland. Genom samarbete över språkgränserna kan vi skapa nya möjligheter för vårt land.
Vi har vissa fördelar som vi kanske inte lyckas utnyttja på bästa sätt. Till exempel inom Norden har vi, via vårt språk och modersmål, ett försprång och samarbetet inom Norden är oftast enkelt, inspirerande och konstruktivt. Vi har i skrivande stund huset fullt av vänner från hela Norden i vårt hus. Vi pratade kort om detta fenomen också med Norska, Danska och Svenska representanter över en kopp kaffe. De upplever samma problematik, trots att de unga kommunicerar bra på sitt eget modersmål så pratas det oftast engelska. Varför? Vårt språk är en extra resurs som vi kunde och borde utnyttja bättre. Nationellt sätt betyder detta inte att vi skall anse oss speciella eller ha en översittande attityd. Samtidigt kan jag, och många andra med mig hålla med om hur enkelt det är för oss att byta till finska av pur artighet och lättja med våra vänner? Vad vi vinner på det vet jag inte. När allt kommer omkring kan alla i Finland svenska till nån mån.
Samarbete är nästan ett heligt begrepp för mig. Samarbete med också de unga är vad vi behöver mera av idag. Aktiviteten och engagemanget bland de finlandssvenska ungdomarna är i mitt tycke inte gott nog. Hur kan vi nå dem? Vad berör dem? Hur kan vi få dem att aktivt delta i Svenskfinland, det är frågan?
allmänbildning, arbetsliv, Attityd, attityder, Finland, gemenskap, hållbar utveckling, inlärning, livserfarenhet, livsglädje, seniorer, svenska språket, unga, ungdom
