Jag älskar vardagliga liknelser som precis säger vad det handlar om. Eller vad sägs om den här: Om du sätter dig i en taxi och säger söderut tack, händer det knappast så mycket. Chauffören har ett visst behov av att veta om du menar från Dagmarsgatan till Brunnsparken eller eventuellt till Tallinn. Eller kanske du rentav menar Berlin, Kairo eller Kapstaden?
Det handlar alltså om målet. Att ange målet som enbart en riktning leder inte väldigt långt. Åtminstone är det svårt att säga när målet är uppnått, konstaterade den mentala tränaren Christoph Treier på Bildningsalliansens årskonferens förra veckan. Han gav ett annat exempel som fick mig att undra om hans mamma befinner sig på samma åldringshem som min.: ”Vården ska vara så god som möjligt.” Så står det nästan ordagrant också i min mammas vårdplan. Och visst blir hon väl omskött, det är inte det det handlar om, utan svårigheten är att definiera vad så god som möjligt är. När har vårdteamet nått sitt mål? Ett mera konkret mått kunde vara att få åldringarna att le varje gång vårdpersonalen kommer in i rummet, föreslog Treier. När det gäller min mamma är det till all lycka inte så svårt; det gäller bara att uttala det magiska ordet mat, så lyser hennes ansikte upp. Oj, får jag också mat?
Jag brukar undra om det är krigstidens ransoneringar som spökar i hennes hjärna. Å andra sidan har jag på känn att jag kommer att bli likadan utan att någonsin ha behövt lida brist på mat. Jag testade nämligen ett tag en liknande grej som Monica Ålgars skrev om i sin kolumn. Men i stället för att tänka på tre positiva saker från dagen som gått, skulle man genast på morgonen, innan man masat sig upp ur sängen, fokusera på tre positiva saker under den kommande dagen. Och vad fokuserade jag då på? Jo, på min morgonmüsli med blåbär, nötter och granatäppelkärnor, på en varm café au lait och på en smaskig pajbit till lunch. Tanken var att man skulle bli fylld av positiv energi och som Rönnerdal formligen skutta upp ur sängen. Och visst kom jag mig upp ur sängen, men den främsta orsaken var nog hungern!
Och vad har detta med Treiers måldiskussion att göra? Väldigt lite. Så kan det gå när målet inte är klart från början.
Moa
