Extremt förenklat kan man säga, att för att leda ett företag, organisation eller annan form av sammanslutning är det tre faktorer som ledaren bör kunna balansera; människor, processer och produkten. När dessa är i balans kan man vänta sig att verksamheten också är ganska optimerad.
När jag läser tidningar idag, följer med nyheter och håller ett öga på alla kanaler på internet blir i alla fall jag ganska konfunderad över hur ofta dessa tre faktorer glöms bort. Massor av vad jag ser omkring mig handlar oftast om kortsiktiga administrativa åtgärder för att sist och slutligen spara pengar. Kort sagt, innehållet / ändamålet är inte så viktigt bara vi sparar pengar.
Det som bekymrar mig är att våra drömmar och visioner om hur fantastiskt bra vi kan ha det faller bort. Vi knegar på utan att direkt förstå vilken vår målsättning är. Ändamålet för verksamheten verkar få ge vika för administrativa åtgärder och inbesparingar.
Vår regering strukturerar om hela vårt samhälle och tjänster som hör därtill. Detta skall då leda till en tillväxt igen. Antagligen är detta helt korrekt, men med det som jag inte ännu fått mig förklarat är vilken är visionen för vårt land i ett längre tids perspektiv? Var är Finland 2030? Om vi inte vet denna målsättning är det givetvis svårt att få till stånd samhällsfördrag, människor engagerade och beredda att göra de personliga uppoffringar som krävs för att nå det samhälleliga målet.
Det senaste som sticker ut är kanske SOTE. Nya distrikt, enklare administration, pengar som inbesparas…men var är ändamålet för dessa vårddistrikt? Varför finns de? Vilken är deras uppgift? Hur förbättras tjänsterna som de levererar gemene man? Tror inte att svaret här kan vara längre avstånd, längre köer eller digitalisering. Det handlar sist och slutligen om hälsovård.
Vår tidigare regering gjorde sina egna förändringar vilket med facit på hand kanske inte var så lyckat. Genom att privatisera ville man få till stånd en enklare administration och bättre service för landets invånare. Idag tror jag att många av Corunas kunder inte nödvändigtvis anser att detta var en bra förändring.
Ett annat hett lokalt ämne just nu är omstruktureringen av skoldistrikten i Helsingfors. Det pratas om administrativa gränsdragningar mellan stadier, att stänga en centralt belägen skola, bygga en ny internationell skola, överkapacitet av renoverade utrymmen… allt detta ter sig som administrativa lösningar och inbesparingar. Ingen diskussion förs kring verksamheten. Vilken är den pedagogiska idén man vill förverkliga? Vad går dåligt som man nu vill förbättra? På vilket sätt blir elevernas skoldag mera motiverande, tryggare och framför allt mera lärorik? Har vi en pedagogik i denna nya lösning som motsvarar omvärldens krav? Har vi motiverade och professionella pedagoger engagerade i denna förändring? Har vi läroplaner och processer som stöder det som krävs i samhället efter skolan? Har vi en klar och entydig bild av kärnverksamheten i skolorna? Visionerna kring dessa omstruktureringar saknas i alla fall för en utomstående som jag. Kort och gott, vart vill vi komma med denna förändring?
För flera år sedan flög jag hem från en affärsresa och hade det stora nöjet att sitta bredvid en charmerande äldre dam. Vi pratade om ditt och datt. När jag berättade till henne att jag jobbar med förändringar inom företag svarade hon spontant; ”What a wonderful job. You only work with making things better”. Just det, precis så är det 😉 Det borde vara förändring i ett nötskal.
Förändringar i sig är ingenting att vara rädd för. Världen förändras varje dag och det gäller att vara den som driver förändringen, inte den som behöver förändras. Förändringar som genomförs utan koppling till kärnuppgiften blir ofta dyra, problematiska och skapar mycket huvudvärk längre fram. Förändra gärna, men förändra genom att förenkla eller förbättra och utgå ifrån människor, processer och produkten.
arbetsliv, förändring, inlärning, livserfarenhet, politik, visioner
