”Hur kan du, som Kokkolabo, bli modersmålslärare?” frågade en kompis. Det hen egentligen syftade på var väl Karlebydialektens särdrag att strunta i genus och det faktum att jag som modersmålslärare i framtiden skulle vägleda den kommande finlandssvenska generationen i språkliga frågor.
Jag har vuxit upp med att allt är ”ein”. ”Ein tåg” och ”ein buss” låter helt naturligt i mina öron. Ska vi vara riktigt ärliga så är det ju väldigt praktiskt. Man behöver aldrig tveka mellan en eller ett. Men visst har Kokkolaborna lärt sig att hantera sitt lilla språkliga handikapp: de är ju kända för att alltid ta två av allting när de handlar emedan de inte vet om det heter en eller ett mjölk. Då är det mycket enklare att ta två.
Ett tidigt intresse för litteratur gav mig en stark standardsvenska, trots att dialekten var mitt modersmål. Så problem med genus har jag aldrig haft. Därför var det ju lite synd att snedsprånget skulle ske i den lokala dagstidningen så där offentligt tryckt svart på vitt.
Jag var sommarredaktör på Österbottningen flera somrar under studietiden. Det var min första dag för sommaren och jag fick i uppdrag att skriva om en tant som råkat ut för en olycka. Följande morgon kom redaktionschefen till mitt rum. ”Vilket genus har arm?” frågade han försynt. ”En arm”, svarade jag, nästan lite förnärmad. Omsorgsfullt bläddrade han i dagens tidning och kom fram till min första artikel för sommaren. ”Lena Bengtsson har ena armet i bandage”, läste han högt. Och under artikeln stod det med tjocka feta bokstäver ”Text: Pamela Granskog”. Jag har i efterhand förklarat att det var ett slagfel, att jag blandade med ”bandageT” eller kanske med ”miTella”. Ingen trodde mig.
Chefredaktören skrockade godmodigt. ”Vi säger bara att vi månar så oerhört mycket om vår lokala prägel att vi har ett ordbehandlingsprogram som slår in genusfel med jämna mellanrum. Allt för att vara lokal”, sa han.
Följande dag stannade han till när han gick förbi mitt rum. ”En vederkvickande regn vi har i dag”, sa han, log och gick vidare.
Sen dess har jag inte haft problem med en eller ett. Men det händer ibland att jag tar två.
