…att man drömmer om en vit jul också i shoppingcentren i Sydafrika? Inte för att jag tror att någon gör det på riktigt. En kolumnist i den stora dagstidningen Cape Argus ondgör sig de facto över fenomenet. Kanske inte just längtan efter den vita julen utan den kommersiella: ”The sound systems in shopping malls still belt out songs like ’Jingle Bells and I’m dreaming of a white Christmas’, which is definitely out of place in modern Africa – none of which has much to do with the original reason for celebrating Christmas.”
Julen syns trots allt i mycket mindre utsträckning än hos oss. Åtminstone har jag inte snubblat över mer än ett par Coca-Cola-julgubbar och ett par glada ungdomar med Rudolf med röda mulen-diadem. Och det känns skönt. Att säga att jag flyr julen låter lite väl drastiskt, men det är nog det det handlar om. Julen är förknippad med så många minnen som ännu gör ont att konfronteras med.
Här på andra sidan jordklotet finns det ingenting som påminner om gångna jular. Aldrig tidigare har jag till exempel ägnat juldagsmorgonen till att samla, rensa, tillreda och äta havssniglar. Eller annandagen till att åka berg- och dalbana i en landrover på fotojakt efter lejon och giraffer.
Redan under studietiden hörde jag bekanta höja den sydafrikanska naturen till skyarna. Men tanken på att besöka ett land med den tidens segregeringspolitik kändes totalt omöjlig. Nu har det gått drygt 20 år sedan apartheid avskaffades och allmän rösträtt infördes. Även om situationen har förbättrats är livet inte ännu rosenrött för alla – kåkstäderna finns kvar och vittnar om de problem som det sydafrikanska samhället har att tampas med.
Som språkmänniska fascineras jag av landets mångspråkighet. Här finns elva officiella språk. De fyra mest talade är zulu, xhosa, afrikaans och engelska. Landets nio provinser måste i officiella sammanhang använda minst två av de elva officiella språken. I Kapstadsprovinsen Western Cape har man gått in för tre: engelska, afrikaans och xhosa. I stadsbilden syns det såtillvida att en del affärer skyltar på ett eller två av de här språken. Trespråkiga har jag inte ännu lyckats bonga. Jag antar att affärsinnehavaren själv bestämmer.
Men varningar av olika slag är trespråkiga, till och med inofficiella som den här med varning för hunden:
