På köksgolvet står en låda med kantstötta tallrikar, ett grillgaller (som hör till en microvågsugn vi för länge sedan kasserat), en knäckebrödsask vi ärvt av svärmor, en ställning för likörglas, träskålarna vi fick som förlovningspresent, några bleckmuggar (som ett av barnen tillverkat i skolslöjden), m.m., m.m.
Jag har under några veckor haft en grundlig genomgång av våra skåp där allt detta förvarats, sparats och tagit plats. I lådan finns vissa grejer som jag haft i min ägo i snart 40 år! Utan att nästan alls ha använt dem… De har nu bara varit mina och jag har nog inte ägnat dem någon större tanke.
Men då en efter en av mina jämnåriga stått där med ett föräldrahem som ska tömmas på allehanda prylar har jag börjat fundera mer och mer på sakerna jag hyser i mitt hem. Behöver jag faktiskt spara på allt det där? Kanske kunde jag så smått börja ta farväl av det jag inte använder, det jag inte gillar eller behöver? Rensa ut, helt enkelt. Tygbitar, plastburkar, ljusstumpar, omodernt husgeråd, udda kakelplattor och hopplöst fula hemtextilier -listan är ofattbart lång! Om inte jag gillar eller har användning för dem så varför då spara för framtiden?
Jag har varit en riktig ekorre. Sällan kastat något. Det kunde ju vara bra att ha, eller hur? Och jag känner mig inte ensam om det precis. Som sagt -det är många i min närhet som på senare tid städat hus där någon närstående bott -och då hittat spår efter samma ekorrtänkande. Som t.ex. de 20 titthålen, som hittades i en burk i garaget tillsammans med andra burkar innehållande olika slags ”bra att ha” -prylar från rivningsobjekt från en yrkesverksam tid. Inte undra på att den som städade oförstående stirrade på burkarna och deras fantastiska innehåll ! Suckandes över allt ”skräp” som måste bort.
Nej, nu ska mina titthål försvinna. Det har jag bestämt. Ett efter ett förpassas de till sin nya existens -i Stormossens avfallshantering!
