”Vad gör du egentligen på dagarna?” frågade väninnan efter min första vecka som biträdande rektor vid Helsingfors arbis.
Tja, jag har hunnit med sex möten (ett stående, fem sittande, ett på finska, fem på svenska), skapat ca 10 nya lösenord, skakat hand med stadsdirektör Viljanen, lett allsång för pensionärer i Nordhuset, firat 100-årsjubileum, lärt mig dansa Charleston på 10 minuter, hört Lillan Rehn & Arja Saijonmaa i skepnad av Christoffer Strandberg, hört Björn Wallén tala om den fria bildningens fyra rum (för övrigt behöver den finlandssvenska skolan rektorer som på samma sätt kan visionera om sitt bildningshus!), fått en guidad tur i finska Työväenopisto, skrivit protokoll, introducerat en föreläsare, fått parkeringsböter, undertecknat arvodesblankett för modeller, mött begrepp som Kursor, invandrarkoordinator, Timecon, Ilmonet och Hijat. Snacka om att det är högt i tak inom den fria bildningen! Och snacka om att det var en fantastisk vecka att inleda ett nytt jobb!
Att lämna klassrummet i Brändö gymnasium och jobbet som modersmålslärare var inget lätt beslut. Interaktionen med de unga är en verklig energikälla, men samtidigt är den också krävande. De tar just så mycket som man orkar ge, och helst lite till. Men i gengäld får man också mycket. Det saknar jag. Det jag inte saknar är väskan med korrigeringshögar, som jag bar hem varje dag, och den inbyggda 45-minutersklockan. Obruten tid att tänka under arbetsdagen är en okänd lyx för gymnasielärare.
”Du lär dig för livet, inte för studentexamen”, säger man inom gymnasiesektorn. ”Livslångt lärande” talar man om inom den fria bildningen. Samma sak jobbar vi för, om än med lite olika infallsvinklar. Lärandeprocessen är ingen avskild del av livet utan genomsyrar vår vardag från början till slut.
Vad jag ska göra nästa vecka? Träffa rektorer och biträdande rektorer inom den fria bildningen, pyssla inför julvakan och fundera på marknadsföring. Och vikariera som sagoläsare för 1–3-åringar En stillsam tur att det inte var kursen i slöjdsalen som var i behov av vikarie.
Pamela Granskog
