Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

Jag, byråkrat?

27 okt , 2014, 08.49 Moa Thors

 

Jag minns ännu att jag gapflabbade när en medstuderande undrade om jag inte skulle fortsätta med rektorsauskulteringen när jag fått min lärarbehörighet. Likväl blev jag rektor ändå. Rättare sagt om exakt en vecka, så där riktigt på riktigt. Då står mitt namn på dörren till rektorns rum. Då förvandlas jag i ett slag till en inbiten byråkrat, ha! Eller sen gör jag som Märta Tikkanen, rektor för Helsingfors arbis på 1970-talet. Hon myste i lördags på bokmässan av minnet, när hon och prorektor Ellinor Gube hittade på lösningar för att kringgå stadens ibland byråkratiska fånigheter. Det fröjdade mig att höra. Sunt bondförnuft och en dos humor skadar definitivt inte heller högre upp i byråkratin.

Jag har redan hunnit få frågan om jag tycker det är roligt att vara rektor. Frågan är inte helt enkel att besvara. För mig betyder nämligen roligt att något får mig att skratta, och det är kanske inte det första jag kombinerar med ett rektorsskap. Men om jag svarar nej, det är inte roligt, låter det ju som om jag inte alls tycker om mitt arbete.

Men vad är det då? Intressant, givande, spännande, utmanande – och då menar jag utmanande på ett positivt sätt, inte som en synonym till problematiskt. Ska man vara chef, kan jag inte föreställa mig en bättre plats att vara det på än på ett medborgarinstitut, där det sjuder av positivism, skaparglädje och kunskapstörst.

Moa Thors

, , , , , ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.