Vill inte tala om höst ännu, det är långt kvar tills löven faller. Men sensommar kanske jag ändå måste gå med att det är. För i förrgår när vi red blommade renfanan på dikeskanterna. Det finns andra tecken: hästarna har börjar fälla sin sommarpäls, fåglarna har ätit upp alla våra vinbär, höstterminen har börjat på jobbet och både fiollägret och spelmansstämman är redan förbi. Och min bästa ridkompis någonsin flyttar hem igen efter fyra år på Åland, men bara två år som min ridkompis. (Vi borde ha lärt känna varandra genast när hon kom hit!) Hon flyttar i slutet av augusti och ända tills nu har jag intalat mig att det ännu är långt kvar…
Tiden går så fort säger vi allt oftare. Jag minns så väl när jag var tio år och det gick upp för mig att det är med all rätt som de äldre säger att tiden går så fort. Det hade jag aldrig riktigt förstått tidigare. Men när jag insåg att för en fyraåring är ett år en fjärdedel av det liv den hunnit leva, medan ett år för en tioåring är en tiondedel av livet som gått, så förstod jag att de vuxna inte fjantade sig. Det är ett faktum att det är så, åren blir bara kortare och kortare ju äldre man blir.
Tänk när man var liten och gick i första eller andra klass och sommarlovet var oändligt långt. Nästan ogripbart långt. Man hade en ocean av tid att leka på innan det var dags för nästa skolår. Ännu när jag som 19-åring började min klasslärarutbildning tyckte jag att tre år var oöverskådligt länge. Hur skulle man kunna vänta så länge innan man fick börja jobba på riktigt och inte bara prestera för att göra lärarna nöjda?
Egentligen är hösten en väldigt fin tid. Tänkte på det i går kväll när jag nattade hästarna och solen var i färd med att gå ner. Molnen blir så vackra och luften så klar. De här senaste sommarveckorna med den tropiska värmen var faktiskt jobbiga. Nu är det mera njutbart för mig i alla fall. Det gäller nu att inte ta ut vinter och mörker i förskott, utan njuta av de veckor som ännu är kvar av grönska, frisk luft och lagom värme med sköna ridturer. Att leva i nuet, som det heter. Det är kanske en förmåga man blir bättre på när man blir äldre? Att inte vänta otåligt på det som ska komma, utan verkligen njuta av livet just i dag och ta vara på vad som erbjuds just nu.
Siv Ekström
